Aftonbladet – 8 oktober 1866, sida 3

I Hvad skall det bli af Sachsen? är en Ifråga som ifrigt diskuteras af den tyske pressen och i en massa politiska broschyrer. Fredsunderbandlingarnes gång mellan den fördrifae konung Johan och preussiska ka. binettet har hittills varit ofettlig för alla oinvigde. Hvarje gång sachsiske kungen trott sig vara vid målet ha plötsligt några nya oförutsedda svårigheter uppstått som Ikullstörtat den mödosamt uppförda byggnaIden. Den 18 Sept. tycktes allting klapIpedt och klart, och sachsiska trupperna I fingo order satt hålla sig marschfärdiga, :Imen med ens hette det att underhandlinI garne gått helt och bållet sönder. Den 29 Ireste kung Johan till Prag för att ötverTlägga med ein gesandt och fredsmäklare v. Fliesen, och derpå spridde sig åter rykten om fredens snara afslutande; men samtiI digt reser hr Bismarck till Pommern för att stärka sin angripna helsa och kung Johan lemnar Prag med oförrättadt ärende och beger sig till Carlsbad. Det är svärt att finna orsaken till dessa afbrott, men det är icke underligt om röster höjas hvilka bestämdt försäkra att det kinkiga experimentet att införlifva Sachsen i Nördtyska förbundet, just igenom dess svårighet icke kan verkställas på det sätt fredetraktaten:bestämmer, utan på en helt annan väg, nemligen genom ef enkel annexion. Ju mera motstånd sachsiska befolkningen eller konuog Johan sjelf gör, desto mera måste Preussen se sig för med detta farliga land, mena de preussiskt sinnade tidningarne, desto varsammare måste Bismarck vara med att afsluta en fred söm kunde gifva anlednisg till nja förvecklingar. ITALIEN. Italienska flottans nederlag vid Lissa gaf, som man vet, anledning till nedsättande af en komite, som skulle undersöka orsaken till den skedda olyckan. Denna komite har, för att lösa sin uppgift, besökt flera hamnar, såsom Ancona och Tarent, samt hört en .otalig mängd vittnen, isynnerhet alla officerare och matroser, hvilka räddades från de fartyg som förlorades under striden. I det betänkande, som komitn, på grund af de gjorda undersökningarne, i dessa dagar öfverlemnat till. marinministern, förklaras för alldeles afgjordt, att den italienska flottans maleriel, fartygen, maskinerna, utrustningen m. m. voro i ett förträffligt skick både före och efter slaget vid Lissa, och att särskildt armstrongskanonerna voro af den utmärktaste beskaffenhet, samt att den butvudsakliga anledningen till nederleget härrörde från det sätt, hvarpå fartygen kommenderades.. Amiral Persanos anordningar för expeditionen mot Lissa och sedermera under afvaktan på den fiendtliga flottan voro högst ofullständiga, ja, till en del rakt bakvända, Den omständigheten, alt han vid fiendeas annalkand2 öfvergaf amiralskeppet, låter blott fö.klara sig på ett sätt, hvilket kastar en skugga både på hans duglighet och hans mod; men hans måhända värsta förseelse var, ätt han efter slaget, sedan österrikiska flottan lagt sig utanför hamnen, sannolikt väntande ett nytt anfall, icke försökte ett sådant, ehäru han ännu alltjemt hade dubbelt så stor styrka som fienden, . Österrikarnes skickliga manövrerin och utmärkta tapperhet erkännas oförbehålfs samt. — Slutligen må nämnas, ett komiteds medlemmar icke hysa synnerligt höpp i afseende på operationerna för upptagandet af den sjunkna Affondatore. Skrofvet, som i sig sjelft har en vigt af 4000 ton: har på sista tiden borrat sig allt djupare i Räfsbotten. Såsom vi redan förut nämnt, är fred nu iefinitivt afsluten mellan Italien och Österrike. Fredstraktaten innehåller 24 paragraer och-omfattar, trenne; särskilda protokoll. Utvexlingen ef . fredsratifikationerna skola försiggå inom fjorton dagars förlopp.