— Ett steg baklänges: Uhder denna ru brik läser man i Dagligt Allehanda: I när varande tid, då så mycket allstädes göre: för skjulöfningar och erhållandet af goda skjutvapen, är det med synnerlig förvåning. som man erfar, att Gutlsnds natioralbevä rings, till krigsbruk efter nu varande sät odugliga, engelska gevär, med otroliga kost nader, förorsakade genom långa landoch sjötransporter, utbytus mot de fullkomlig; lika odugliga gevären ar 1849 års sven ska modell, hvilka dessutom hafva sådana egenskaper att de beväringsskyld gt äro mycket missnöjde med ombytet, synner. Jigast som några motsvarande fördelar der med icke viunas. Ieke:nog med detta oända målsenliga ombyte; äfven de utevarande 2000 minitgevären fråntagas manskapet som i ersättning erhåller ofvannämda odug liga gevär. Minitzevären, hvilka såsonrrell: lade, ehuru icke fullt tidsenliga; dock icke torde vara till krigsbruk alldeles olämplige. få nu icke en gång af truppen användas till målskjutning, hvilken hädanefter skall verk. ställas med slätborrade gevär. Det är deito vi kalla ett steg baklänges. Hos Gotlands befolkning är fallenhet för skjutning ett utmärkande iråg. Det är lika förvånande som sorgligt, att dessa sulag, i stället för rtt uppmuntras, motarbetas genom att beröfva manskapet miniggevären, vid hvilka man nu redan börjat värja sig och af hvilka ganska vackra -resuliat vid många kompaniers målskjutningar visat sig. Vi hafva hört uppgifvas, att alla kostnåderna för ofvannämda onyttiga gevärsutbyte lära uppgå till nära 12,000 rdr, för hvilken summa, rätt använd, man kunnat erbålla ett ganska betydligt antal gevär af någon bland de bäste modeller. Summan: låter stor; men då man besinnar, att ervdast för uttransporterandet af en enda bataljons gevär med tillhörande ammunition omkring 400 hästar varit upp: bådade, så låter den lätt förklara sig.