dessa forntidens personligheter, hvilka synäs så sublima i sin enkelhet och som genom taflan af sina dygder så lifligt tilltalade vår ungdom, men om hvilkes verklighet vi vid mognoare ålder icke sällan känna oss tveksamma., Det är icke endast sjelfförsakelsen som tjusar oss hos Garibaldi; utan ännu mera hans fulikomlica brist på mefvetande af sin egenpersonlighet. Helt och hållet oegennyltiga män, Jikgiltiga för hedersposter och belöningar, och anseende sitt lands tacksamhet såsom en tillräcklig lön för sina tjenster, äro man måste medgifva det, någonting alldeles icke sällsynt i Garibaldis land. Man bar på sista tiden ganska många exempel på män, som, efter lång befattning med allmänna angelägenheter, dragit sig undan från makten fattigare än de voro då de mottogo den; men G: Fact är alldeles icke medveten af något slags sjelfuppoffring. Han skyggar tillbaka för bifallsrop och handklappningar och afskyr smicker och underdånigt krypande. Allt hvad han begär för sig sjelf är oberoende. Såsom sjöman eller såsom maskinist eller handlande i sin kringsvärmande ungdom, eller såsom trädgårdsmästare eller jordbrukare under sitt nuvarande stilla och ensliga lif på Caprera, har det att få vara sin egen herre alltjemt varit och är hans enda önskan, hans enda sträfvan. Vid en konungs hof, i spetsen för en armå, i en bondes koja, i en adelsmans hus, här han verlden hvarken kan fatta eller öfverdrifva. Garibaldi är, såsom man ej kunnat undgå att inse, alltför mycket ett verkligt lejon för att man skulle söka att hänga på honom en lejonhud. Det är icke lätt att afgöra om denna förtrollvingens makt, som han utöfvar på alla som närma sig honom, innebär någon fördel. Tro och kärlek fylla ett så stort rum i hans hjerta, alt neppeligen någon plats finnes öfrig för hat och misstroende. De misstag han begått hafva alltid varit följdena af för stort mått af lemnadt förtroende. Hans instinkter äro sunda och hans uppfattning riktig och klar; ingen är mera villig att taga skäl, ingen att taga tillbaka ett steg till hvilket falska råd ledt honom. Fullkomlig frihet från egenkärlek, ett baras förtroende, en flickas blygsamhet, äro egenskaper som lätt kunna förleda en man till missteg, men de hindra honom också att fullfölja dem; fven det ödesdigra felet vid Aspromonte blef försonadt af honom genom en djup ångrens kamp som skulle ha aftvåt! en ännu mer skriande och öfveriladt misstag, — Garibaldis handlingar, snarare än hens ord; vittna för honom. Eadast för få dagar sedan uppvaktade honom några tjenstaktiga vänner med mycket Ihögtidlig min för att kondolera honom på ärsdagen sf Aspromonte: Aspromottte! i dag! sade vära dagars Camillus, In fede mia, me nera dimenticato. (På min ära hade jag icke glömt det!) BSublima rd, som aldrig kunnat framqvälla ur ett konstladt gunst han begärde af regeringen, att fö dela silt befäl öfver de frivillige med den fånga och gjorde kH nom ofärdig för hela sitt lif der uppe bland de illa beryktade calabriska bergen. Garibaldi återvänder till Caprera en viI sare och ädlare man gezrom den motgång I hans anseende såsom krigare rönte för första gången vid Tronto. Den sista dagorI dern till hans -rivillige innehåller en upphvilken han städse giivit prof. De frivillige: hafva gjort sin pligt,. säger han; som deras fosterlandsälskande hjertan kunna som trängdes kring honom under skrän af: Död åt presterne!? vänd: han sig med en tillrättavisning, hemtad ord från ord från den ädle Parini: ?Nej, nej! mim vänl. Ett långt lif åt Italien, men döden icke åt nå: gon.? Emellertid hur illa än presterna i Rom och deras vänner i hela verlden må utmåla Garibaldi, emedan han varnar Italiens qvinnor för big:ens enaror, är det säkert, att det neppeligen fiones en sådan kristen hjelte som han i verlden, iogen sä: dan riddersman, ingen som så till fullo gör skäl för tillägget: sans peur el sans reproche. Vildt och besynnerligt må hans tidigare politiska lif hafva varit; Italiens ungdom, bland hvilken han uppfostrades, må hafyllt hans unga sinne med utopier, han må ha varit opraktisk cch envis, sangvinisk och lätt hänförd; men redligheten af hans afsigier ochfastheten i hans grundsatser urartade aldrig till blind envishet eller lågt byckleri. Han skapade sig aidrig någon fiende, vände aldrig ryggen åt en vän, utan vandrade frilt sin egen väg och förbehöll sig alltid absolut handlingsfrihet. Garibaldi har återvändt till Caprera, kanske för att aldrig mer lemna denna sin tillflyktsort. Italiens ssk behöfver möjligen ej vidare hans tjenster, det äfventyrliga uppdrog, för hvilket han sändes ut i verlden, må vara fullbordadt; men det inflytande, som hans karakter utöfvat, skall, hoppas vi, länge verka godt hos hanslandsmän, och sjelfva det faktum, att Italiens jord ännu kan fostra en sådan man, blir: det mest öfvertygande svaret till dem, hvilka möjligen ännn kunna känna sig benägna att hys. ringa tankar om det italienska folkets stora flertal. a RT Oe 0 Sparbankerna i riket. Sedan Kgl. Maj:t den 24 November 1865 tillåtit. att 300 exemplar alltid funnit sitt skyddande pansar i denna. obesvärade och räitframma eckelhet, som ! hjerta. Före kriget var föröfrigt den enda; öfverste Pallavicini, som tog honom tll maning att iakttaga den oegennytta, på ?medvetandet deraf är den enda belöning, i I eftersträfva?. Till några af dessa fanatiker, ! I