STOCEHOLM dea 8 Okt. Med anledning af danska prinsessan Dagmars brudfärd till Ryssland yttrar franska tidningen Opinion nationale följande: Mot slutet af Maj månad sistlidne år passerade en eskader med gorgflaggor på topPn Öresund och kastade ankar vid Köpensmn, der en ung flicka satt sörjande öfver att den grymma döden tillintetgjort hennes Jljufvaste förhoppningar. Denna unga flicka var prinsessan Dagmar, dotter af konung Christian IX af Danmark; eskadern med sorgflaggorna var den som öfverförde till Petersburg liket af hennes trolofvade, storfarsten Nicolaus, arfvingen till Rysslands tron. I dessa dagar upprepar hela europeiska pressen berättelserna om de storartade fester, som egt rum i Petersburg vid mottagandet af den nye tronföljaren Alexanders trolofvade, och denna trolofvade är samma prinsessa Dagmar, som förlidna året ej egde tårar nog för att begråta sin olycka. Tronföljaren, han månde bli hvilken som helst, måste hafva en dansk prinsessa; kejserliga ryska femiljen borde med de innerligaste band förena sig med Christian IX:s kungliga hus; ryska politiken fordrade det, emedan den behöfver för sina blifvande planer dominera i Köpenhamn. Denna politik inser mera lifligt än någonsin förr nödvändigheten deraf för att kunna motväga Preussens växande inflytande i Östersjön. Detta är med afseende på de europeiska intressena den goda sidan af denna allians; men hvarje medalj har sin frånsida och på denna finnes under afbildningen af czarewitschs förening med prinsessan Dagmar följande inskrift: Til hvarje pris skall en skandinavisk union förhindras. En skandinavisk union skulle i sjelfva verket uppresa en mäktig förmur mot czs8rismens ärelystnad; kommer den till stånd, skall Ryssland få mycket svårt att bemäktiga sig de värdefulla hamnarne i Finmar. ken och genom Sundet den vigtiga nyckeln till. Östersjön, likeom när det genom Bosporen ville gripa. nyckeln till Svarta hafvet. Men den ryska politiken skall ej lyckas, så hoppas vi, att tilintetgöra den uniovistiska rörelsen i.de tre skandinaviska länderna. Inbyggarne i Danmark, Syverge och Norge — bröder, com alltför länge varit skilda åt — inse nu att deras räddning ligger i unioren; den skandinaviska iden vinner också bland dem oupphörligt alli mera insteg, och vestra Europa är allt för mycket intresseradt af att denna id vinner seger, att icke genom alla möjliga medel söka befrämja dess realiserande. Vi anse, hvad oss beträffar, det vara en skyldighet stt fortplanta den och af alle vära krafter understödja denna id och v skola snart i en särskild artikel belysa den samma.