Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 3

Innehåll: Maccbiavellis taokar om nyltaa deraf att prinsar gå på jagt. — Lejonet och björnen. — De förhöjda priserna på de Kongl. teatrarnes parkettplatser och på alla lifvets förnödenbeter. — Nyheter på Södra teatern. — Expositionen på upphällningen. — Hvad skall det bli af expositionspalatset? — De svenska och norska folkdrägterna. — Solmiktoskopet. — Middagsbordet i Beras salong. — Old mortality. — En Eskulap, som bildat sig i Molieres skola. — Restaurationen i vårt nya parlamentshus. — Den canadensiska representantkammarens utsväfningar. ?En prins?, säger Macchiavelli i fjortonde kapitlet af sin märkvärdiga bok, ?bör anända all sin eftertanka och flit på krigsväsendet, såsom det enda som gagnar honom att lära; ty genom denna vetenskap bibehålla sig icke allenast de, som till börden äro prinsar, utan ock ofta de, som ifrån enskildt stånd blifvit upphöjda till denna värdighet... Det är fördenskull nödigt att han lägger sig helt och hållet på krigsöfningar, och bör han deruti vara flitigare i fredsän i krigstider. Han bör således, utom omsorgen att hålla sitt folk sysselsatt, ständigt öfva sig i jagt för att vänja sig vid möda och besvär och derjemte lära känna orternas belägenhet, bergs branthet, inoch utgången till dalar, slätters bredd, floders och träsks natur, hvilket bidrager till tvenne saker: först att känna sitt land och hur man må kunna försvara det, och sedan att så mycket lättare finna beskaftenheten af andra orter, om hvilka man behöfver underrättelse: ty klippor, dalar och slätter, strömmar och moras, som finnas till exempel i Toscana, ha likhet med andra, så att man genom inhemtad kunskap om ett lands belägenhet, lätteligen utröner beskaffenheten ar de andra.? De kungliga jagterna på Erstavik och i djurhagen vid Ladugårdsgärdet intaga då med skäl främsta rummet bland veckans nyheter, Man finner att jagten icke blott, såsom den merendels något sömniga jägarkören i Friskytten står och menar, är ett nöje för furstar, för män och för hjeltar?, utan att dess idkande vid tillfälle äfven kan komma de höga deltagarne till nylta.. ?Stadig hand och säkert öga, ingen vet hvad villebråd vi få, lyder den betydelsefulla inskriften på våra skarpskyttars vega Räfven kom en gång till hönsgården med det glada budskapet att en evig fred blifvit sluten mellan djuren; i våra dagar blef det mr Foxs mission att underrätta lejonet om dess synbart oundvikliga öde att ramas af björnen. Under sådana omständigheter kan det vara godt att ha öfvat sig på elgtjur och rådjur för det förestående nappataget med nalle. Samtidigt med hotet utifrån uppenbarar sig en oro i det inre, framkallad af kongl. teaterdirektionens beslut att bibehålla den i somras med afseende på expositionen införda förhöjningen i priset å parkettplatserna på stora teatern och att från innevarande termins början med 50 öre höja priserna å samma platser på dramatiska teatern. Ännu har visserligen icke i anledning häraf något formligt uppror utbrutit såsom på Coventgarden-teatern i London 1809 af samma anledning; men då teaterdirektionen försvarar förhöjningen med de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna?, kan man anmärka, att det just med afseende på dessa i allmänhet stegrade lefnadskostnader måhända tvärtom varit skäl att nedsätta kostnaden för spektakelnöjet, det sista vår stackars allmänhet bestod sig och hvars fördyrande för henne måste kännas betydligt revolterande, och, åsom direktionen säger, den närmaste framiden skall bäst utvisa hvad de kungliga jleatrarne vinna på förändringen. Att densamma skall lända Södra teatern till fromma bör ej betviflas; hr Zetterholm har också vjort sig i ordning att mottaga femtio fulla hus med en ny pjes, Himmel och underjord, om i morgon uppföres för första gången; hvarefter på nämnde teater, bland andra nyheter, förberedes upptagandet af en operett af Offenbach, så att vår öfvergifna parkett! lerstädes får ersättning både för operan och . Iramatiskan. Industriexpositionens dagar ärg räknade: man har numera blott morgondagen och måndagen på sig för betraktande. af dess. märkvärdigheter af tusen slag. Utställarne: rån Stockholm äro anmodade att under påföljande tisdag och onsdag afhemta sina l: itställda artiklar. Af sjelfva palatset skall måhända några veckor härefter icke återinnas ett spår — åtminstone icke på den plats der det nu står, ty det är en ytterst il ldfarlig byggnad och de närmaste omgifingarne för dyrbara för attilängden blotttällas för en så farlig granne, Man före-c lår att låta staden inköpa byggnaden och ippsätta den på det blifvande salutorget vid vorra banstationen. Den skulle bli en väl: vehöflig prydnad för denna för det värvaande alitför ängsliga trakt, Af expositionens upphörande ; örsvårade tillträdet till de Och af det 3 : -v kungliga tearavae följer dock iokslädje är älvs .e att all Stockholms här finnes ännu mycket vacker Att se på, de svenska och norska iolkdrägterna till exempel, och solmikroskopet sedan. Förevisaren af d t sednare, hr kommunalrådet Staudinger, kan verkligen sägas vara en man som lefver af solsken och vackert väder, eftersom hans framställningar endast under detta vilkor kunna egal rum; det är också ett skäl för allmänheten : utt när en klar dag inträffar icke försumma l: utt taga i betraktande ett skådespel, som : cke erbjuder sig alla dagar, och som il: jelfva verket är mera skönt än man kan l! öreställa sig på beskrifningen om de före-: nål detsamma omfattar. E Jag har icke märkt att åskådandet af denna 1 antastiska djurverld, som i hvarje åder af: kapelsen och lifvet sig förråder för sol-l4 nikroskopets genomträngande blick, haftl ninsta ofördelaktiga inflytande på aptiten 108 de gäster, som från hr Staudingers pa! iljong vid Nybron begifvit sig till middags-: long i Berzelii park, l: ordet i hr Berns sal Smörgåsbord och tre rätter mat för 1 rdr: 0 öre (och 1 rdr för barn) tycks i allal! ändelser vara tillräckligt, och gästerna annodas i annonsen att af rätterna servera i ig så mycket de önska. Detta ger icke l! ågon föreställning om missväxt och hungersIi löd, hvarmed man eljest skrämt oss under lt lenna lyckligt öfverståndna regnsommar. li Det är hors de saison att tala om koleran 1 wu, då läkarerapporterna ena dagen upptaga en insjuknad, andra dagen ingens liksom öfverhufvud haft bra litet skäl att göra ; j fär af farsotens påhelsning härstädes denna l: sången, då den nöjt sig med några hundra lt fer. Värre epidemier har Stockholm upp: ch öfverlefvat. År 1350, berättar Ridling t sitt i flor stående Stockholm, grasseradejlj stn:så grufveligt härstäd attiokinärta a gator sy med döda kroppar be-js var här stor pest och hungers11 ö j 6 4 j t 1 röd; grasgserade ock pesten mycket tarkt härstädes; 1495 grasserade pesten i Stockholm så starkt, att inom Juni och Sepember månader öfver 18,000 menniskor tillatte lifvet. Åren 1549 och 1550 grasserade vesten mechta häftigt? härstädes; åren 565, 1579, 1588 samt 1602 och 1603 anllde han nva. större och mindre härinin