Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 3

Besvär öfver det den 26 September i Södertelje förrättade riksdagsmannaval för stäI derna inom Stockholms län, hvarvid postmästaren J. Borg blef vald, äro anförda. LITTERATURTIDNING. Innehåll: F.S.,Sverges Nationalmuseum. — C hy denius, Svenska Expeditionen tiil Spitsbergen. — Macaulays Tal, öfvers. af F Berndtson — Schäbeler, Köksträdgården. — Litteraturoch konstnotiser. Sverges National-Museum. Dess byggnadshistoria, dess arkitektur och samlingar m. m. En öfversigt af F. S. (Stockholm 1866.) Under ofvanstående titel har i dessa dagar utkommit ett ganska innehållsrikt litet häfte, som i flera hänseenden är förtjent af uppmärksamhet. Det inledes af en omfattande och med intressanta sakförhållanden uppfylld redogörelse för sjelfva tillkomsten af värt nationalmuseum, en historik, hvarur bland annat framgår, att den så ofta omordade kostnaden för denna byggnad i sjelfva verket är fulit förklarlig och tilloch med ej så öfverdrifven. Redan första kostnadsförslaget på grund af Stillers ritningar slöt 1849 med en summa af nära 944330 rdr banko eller omkring 1!2 million; och då den sedan tillförordnade byggnadschefen föranledde hela ritningens utförande, i stället för den väsentliga stympning, man för besparing föreslagit, samt vidare, i samråd med aflidne konung Oscar, använde ett med det helas värdighet och varaktighet öfverensstämmande byggnadsoch inredningssätt) skulle nödvändigt det ursprungliga, knapphändiga kostnadsförslaget öfverskridas, äfven om ej arbetsoch andra priser under den långa tiden högst betydligt stegrats. Närmare detaljer rörande denna vigtiga fråga kunna inhemtas ur den lilla skriften sjelf. Efter denna historik öfvergår författaren till en utförlig kritik af byggnadens stil, hvilken med synnerlig sakkännedom genomförda granskning på det hela ej utfaller till musei förmån. Den stilart, Stiller ansåg sig böra välja, skall närmast likna venetiansk revaisence; men redan det yttre och än mer det inre företer så väsentliga stilblandningar, att det alltid skall bli svårt att afgöra, hvilken hufvudstil byggmästaren velat följa. Författarens redogörelse för den skola, hvarur äfven Stäler utgått, är särdeles intressant och väl utförd. Slutligen sysselsätter sig författaren med de vigtiga frågorna om musei samlingar och deras rätta förvaltning. Man får sålunda veta, att våra konstskatter uppgå till betydligt antal och värde, jemförda med de föreställningar om deras tarflighet, man i allmänhet vill göra sig; så uppgå de plastiska konstverken af alla slag till 531, oljefärgstaflorna till 978, andra målningar till 43, handteckningarne till nära 4000 och gravyrerna till inemot 60,000 nummer. Att dylika samlingars ordnande, förevisande och förvaltning taga betydliga krafter och förmågor i anspråk, lär enhvar inse. Författaren skildrar vidare det högst abnorma tillstånd, hvari frågan härom för närvarande befinner sig, då de i nationalmuseum intagna samlingarne (hvaribland äfven vitterhets-, historieoch antiqvitets akademiens samt lifrustkammarens) lyda under trefsärskilda statsdepartementer, hvarigenom äfven chefskapet inom nationalmuseibyggnaden blir tredeladt. Emellertid har en af dessa myndigheter, nemligen öfverintendentsembetet, 1863 erhållit vården om sjelfva byggnaden och dess slutliga fullbordande samt öfvertagit konstsamlingarnes förvaltning m. m., hvarigenom den ytterligare abnormiteten inträffat, att en del fram-1 ställningar rörande musei konstsamlingar gått genom ecklesiastikdepartementet, ehuru f. d. kongl. museum och öfverintendentsembetet ännu höra under finansdepartementet. Enligt förslag af en komitå, tillsatt för att afge sådant rörande samlingarnes förevisande, skulle emellertid såväl byggnaden som dess personal och konstsamlingar stäl: las under öfverintendentsembetets öfverinseende och styrelse, ett förslag, hvars knapp händighet och otillräcklighet författaren framhåller, och om hvars oriktighet vi förl vår del äro fullt öfvertygade. Det enda rätta synes oss vara, att nationalmuseum och dess samlingar ställas under en särskild styrelse, bildad, såvidt möjligt, af såväll. konstnärer som embetemän och litterata personer samt i öfrigt så organiserad, att dess sammansättning och arbetssätt erbjuda fulla garantier för alla ärendens riktiga behandling. Författaren anför just ett vigtigt fall, hvarom stort tvifvelsmål kan uppstå, ifalll. förslaget antages, nemligen a om konst alstrens skötsel, isynnerhet då restaurationer böra verkställas. Är dett. ex. pål chefens bestämmande och ansvar dylika vigtiga arbeten skola företagas? De facto föreligger redan ett vigtigt, men, som 0ss synes, ej derför riktigt prejudikat, i det genom kongl. skrifvelse af den 7 Augusti detta år ett ytterligare anslagsbelopp för taflors restaurerande anvisats, på hemställan , af öfverintendentsembetet, hvilket således, l! anmärker författaren, lar utan närmare begränsning få afgöra, hvilka restaurationer finnas vara af nöden, och, tillägga vi, af hvilka personer ett dylikt maktpåliggande lj arbete skall utföras. Hvem erbjuder emel-. ; : lertid garanti för att de ?i hufvudstaden sig uppehållande, skickliga personer?, som embetet i sin hemställan säger, eller de enkom för arbetet inkallade restauratörer, som det rättast borde heta, besitta de egen-1 skaper, som erfordras? Och äfven föruteatt att de göra det, tillkommer det en styrelse, som 1 bästa fall endast är en interims-, att företaga sådana arbeten, som restaurationer? Vi lemna dervidalldeles ur sigte frågan, om man ej kunnat finna andra il hufvudstaden sig uppehållande, skickliga personer?, som till och med känna konsten att på ny duk öfverflytta gamla :taflor?, men hvilkas föregående långvariga verksamhet varit vila mer bekant och af kännare kontrollerad, än införskrifna utländnin-. ars. EE fattaren framställer slutligen förslag rörande tjenstemän, hvarvid han synes 088 rätt ha fattat saken, då han anser intendenten för konstsamlingarne böra vid sinl Isida hafva en amanuens för de mer litte-l rära göromålen och vårdande af gravyrToch handteckningssamlingarne, samt förorI dar de af sakens natur påkallade åtgärderna: att förra k. museum förkla.as ha upphört, att statens nationalmuseum och annorIstädes förvarade konstsamliogar ställas unI der ecklesiastikdepartementet, samt att en verklig styrelse för na:ionalmusei och enI dra konstsamlingar inrättas. Svenska expeditionen till Spitsbergen, år 1861 ; utförd under ledning af Otto Torell, ur deltagarnes anteckningar och andra handlin gar skildrad af K. Chydeniub. Sednare häftet. Stockholm, 1866, Hos P. A. Norstedt Söner, Härmed är berättelsen afslutad om det råna mattnalklanikre av hote snmeAm fis. så nre