Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 2

(4inbunden4, som tant Penelope sade), när hon ville, hon behöll sina tankar för sig. De båda ofvannämnda tanterna bodde icke på Glenrig, ehuru de ofta voro der på besök, utan hade sina respektive bostäder på andra sidan om den, på två mils afstånd belägna byn Cusblake. Tant Mac Alister var 1 sig sjelf en Mac Arthur, som hade gjort ett föga lysande parti och som, då hon blef enka, återvändt till fädernehemmet, der hon, såsom Randal Mac Arthurs syster. ansåg sig böra bära hufvudet högt, hvilket hon också gjorde, Tant Penelope deremot var blott enka efter Randals broder, och då hennes slägt, i tant Mac Alisters tanka, var mycket simpel, så väntade denna vänliga svägerska att Penelope, efter sin mans död, skulle sjunka tillbaka i sin fordna anspråkslöshet. Men icke nog med hennes djerfhet att vilja bibehålla sin förvärfvade samhällsställning — hon hade också lyckats att ?ställa sig in? hos alla på Glenrig, så att de verkligen höllo af henne, hvilket tant Mac Alister ansåg som en dödlig förolämpning, ithy att hon ej lyckats vinna någons tillgifvenhet der, och sålunda hade ent Pen? och tant Mac? blifvit som ?hund och katt? mot hvarandra, ungefär som en argsint mops, färdig att nafsa en och hvar i hälarne, och en välmående katt, som ligger stilla och spinner framför kakelugnen, så länge han får vara ifred, men som visar sin tigernatur om han blir retad. En afton, tidigt på våren, inträffade en till utseendet obetydlig händelse, hvilken dock kom det glenrigska blodet att för en tid flyta betydligt hastigare i sina ådror än förr och hvilken sedermera alltid betraktades som en epok i lifvet af alla den berörde. Det var redan skymning och Glenrigs upplysta fönster glänste röda ur det