Aftonbladet – 5 oktober 1866, sida 3

det utsedda rofvet bland åkerredskapen. Efte att hafva ölvertygat sig om öndaämålslösketen J häraf, tycktes han vilja fortsötta undersöknin arne på hästens rygg, men fr.n fullföljandet af denna sin afsigt hiudrädes han af drängen, som med stenkastning sökte fördrifva den närgångne, ett stridssätt, för hvilket denne också änsåg sig böra gifva vika, och då Jan Jansson, som under tiden aflägsnat sig för att hemta en bössa, återkom till stället var höken sin kos. (DALPILEN.) — Från den moderna verlden. Ett i Morning Post infördt bref från en engelsk dam, som för: närvarande vistas vid badorten Trouville, lemnar följande beskrifning på de vid de franska badorterna herrskande nya moderna: Damerna bära här allmänt Höga stöfletter med toffsar och så höga klackar att det ser ut som om de ginge styltor, hvilket åter gör att kroppen hålles i en framåtlutande ställning, hvilket är högst oskönt. Kjolarne räcka knappast her till öfverkanten af stöfletterna så att det är en god half aln mellan marken och klädningsfållen. Kjolarne äro i allmänhet röda, blå; violetta eller -chamois färgade. Lifvet ät mycket kort och utan ärmar, det är af samma färg som kjolen och har snitt å la jockey. Jag har ännu icke helt och hållet uppgivit hoppet om att få hända tedan nästa år!) se toiletter med en ärm af en kulör öch den andra af en annan, t. ex. den enå föd öch deh andra gul: Rödt är den allmännaste färgen, emedan den är den mest iögonfallände och den som mest Araget uppmärksamheten till sig. Små jackor eller koftor utan ärmar fullända denna kostym och det hela krönes af en liten, med långa baktill nedge band af samma färg som lifvet och och igen prydd sjörhänshatt som bäres på TE sen af hufvudet och stupat ned åt ögonen. Liknande drägter bära damerna då de bivista balerna, endast med den skilnad att då elegantare tyger begagnas. Krinolinerna äro små och korta när -det blåser eller damerna hvirfla omkring i valsem har man det ypperligaste tillfälle ått benndra deras ben och färgen på ceras strumpor som i allmänhet är röd; svartoch Hvitrandig eller rödoch hvitrandig. Ji yttrade just i går till en väninna, att en främling som kommer hit för första gången ickejust bör kunna få någon särdeles hög tanke om dessa damers blygsamhet. För ej längesedan vågade de knappast visa sin tåspets, men nul Skulle ni väl tro det, stora, lunsiga fruntimmer efterapa precist samma moder, med undantag af sjömänshatten; de ha nemligen utsett den bekanta je stejfotmade hatten att kröna deras oförmliga hufynden och ransigten med! Hvad, menniskot ändå kunna göra sig sjelfva löjliga! Äfven her: rarne — de fåfänga. varelserna! — vilja gerta göra-sig bemärkta. De gjorde en början med att presentera sig i strumpor af alla tänkbara färger, men detta mode visade sig snart våra föga lämpligt; de flesta hade nemligen så olyckligt srmåla ben, att de alls icke voro. värda att se på, och de ha i stället hittat på att ikläda sig långa svarta. damasker. Flera herrar uppträda i drägter som från topp till tå äro förfärdigade af svart, violett, brunt eller annorlunda färgadt — sammet och de skulle nog ha lust att styra ut big lika mycket som damerna?