Aftonbladet – 5 oktober 1866, sida 2

VLiinyus AUrrUuUSpOoRaens (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 30 Sept. Jc Representantkammaren har på regeringens f förslag ajournerat sig till den 12 Novem1 ber, sedan man den 25 dennes beviljat ministerens begäran om kredit på 60,000,000 ! tbaler för armen och flottan med ettamen! dement, som fastställer maximum af stats! skatten, för hvars fyllande krediten hufvud-? sakl:gen äskades, till 30,000,000 thaler. ! Härmed voro sessionens vigtigaste angelä. ! genheter afgjorda, och en hvilopaus in. trädde, hvilken alla, såväl regering som representanter i hög grad behöfde; ty detta ! ärs ansträngningar ha till en del varit öf-! vermenskliga. Huruvida grefve Bismarck ! härigenom skall repa sig, är ett problem, i Som uppfyller läkarne med icke ringa be! kymmer. : Ministerpresidenten har ändtligen låtit! förmå sig att under några veckor söka hvila ? på landet. Under hans: vistelse här steg! rades hans nervösa retlighet med hvarje dag. j Man fruktade, att den lidande höftnerven ! ekulle kunna reagera på hjernan samt att,) ifall ministern icke underkastade sig den strängaste regime, de svåraste följder kunde inträffa. Huru föga den sjuke lyssnar tilll! läkarens råd, visade han isynnerhet under ! intågsfesten, då han ej blott till häst åt! följde konungens generalstub, utan äfven på I aftonen d. 21 i hällregn beskådade illumin! tionen. Klädd i en gammal peletå och, så. ! som vanligt, bärande e dade sig mi lenten i folkhbopen. Då! han återkom från Wilbelmsstrasse, måste han utanför sitt hotell tränga sig igevom ! täta menniskomassor, hvilka under ögonblickets hänförelse och med tanken på den preussiska utrikes-politikens framgångar ro! pade det ena: Vivat Bismarck !? efter det ! andra. Den sålunda firade ansaites af sin gamla humor och ropade med af alla krafter: PVivat Bismarck!, hvilket han sedermera sjelf berättade för några personer såsom ett lustigt infall. Men detta hindrade dock icke, alt grefve Bismarcks sjukdom kastar en skugga öfver det tyska enhetsverkets ut: eckling, bvilken, såsom förhållandena nu en gång befinnas, är öfverlåten åt samma händer, som ut-l. trängt Österrike ut Tyskland samt förstorat Preussen med 5,000,000 invånare och ställt det i spetsen för det nordtyska förbundet. Skulle grefve Bismarck för en längre tid bli förhindrad att leda angelägenheterna, skall man tillsvidare till minister för utrikes ärendena och minister för Lauenburg utnämna hr von Savigny, hvilken väl är ganska duglig, men likväl ej kan ersätta grefve Bismarck samt ej heller ege i räckligt anseende och inflytande hos konunen för att genomdrifva svåra åtgärder. et är ingen hemlighet att, för att anföra ett exempel, amnestien först i sista ögonblieket och tack vare kronprinsens och refve Bismarcks bemödanden utverkades. cke heller skulle Hannovers, Kurhessens, Nassaus och Frenkfurts införlifvande ha lyckats i samma omfång för en annan minister. T-konungens tänkesätt hvad annexionen angår har en underbar förändring inträdt efter återkomsten från högqvarteret. I Nicolsburg var ingen mera annexionistiskt sinnad än Wilhelm I. Han ansåg det följa af : sig sjelf, att Preussen skulle behålla det österrikiska Schlesien och tyckte sig lemna : ett stort bevis på mätta, då han icke gjorde anspråk på Böhmen till Elbe. Att Sach. sen ieke skulle tillfalla Preussen, derom ville konungen icke höra talas. Man berättar, att en dag ett häftigt uppträde föreföll mellan konungen och grefve Bismarck, som till följd af. den politiska ställningen och Frankrikes då för tiden hotande hållning uppmanade till moderation. Kronprinsen var närvarande och understödde ministerpresidenten. laen då konungen en: vist stod fast 5 vid sing anspråk, lernade grefve Pl umarck mot etiketten och utan att P. plifvit afskedad med en bugning rummet, gick in i:sitt och lutade sig ut genom l fönstret, rökande en cigarr. En stund derefter kom k.onprinsen in till honom, klappade honom på axeln och sade, när Bismarck öfverraskad vände sig om: Kom med tillbaka in! Konungen har lugnat sig och vill åhöra e.7 Så hade ministerpresidenten i Nicolsburg att kämpa mot konungens alltför annexionistiska åsigter, hvilka delades af hans militära omgisning. Men sedan konungen återkommit till Berlin och åter blifvit tillgänglig för en mängd dynastiska inflytelser, har detta förändrat sig. Huru svårt det var att . genomdrifva annexionerna i vorra Tyskland, har jag förut berättat. Med möda förekoms en dålig fred med BSachsev. Hessen-Darmstadt har kommit från saken utan förlust af område. Det fattades icke mycket, att kurursten af Hessen hade för sin lifstid be-l: kommit landtgrefskapet Hessen-Homburg. Men ban föredrog en årlig inkomst ar 600,000 thaler och afdankade derför faktiskt, i det han löste sin Illa armå och sina civila tjenstemän från deras trohetsed. En intrig är nu i gång, för att förskaffa kronprinsen afl. Hannover hertigdömet Braunschweig, Men konung Georg vill icke höra talas om någon afdankning, hvilken i detta fall förutsättes. Han hoppas fortfarande på en restauration. I November skall det vanliga politiska arbetet åter begynna. Då skola äfven förberedelserna göras för valen till det nordtyska parlamentet, hvilket skall sammanträda i Januvari eller Februari. I Berlin kommer det nu att bli lugnt och stilla tills i November, hvaraf er referent skall begagna sig till en utflygt till Sydtyskland eller Gendvesjön. Jag ämnar derifrån likasom de förra åren några gånger skrifva till er, förutsatt att mina reseintryck hafva något af intresse att bjuda på. EE Åse hatt, blan Skånska hofrätten. K. M:t har, den 3 innevarande månad, uppå derom gjord ansökning, beviljat bofrättsrådet uti hofrätten: öfver Skåne och Blekin J. H leroth afadlkad camt ll haft,