Aftonbladet – 4 oktober 1866, sida 2

botten; den hemska tystnaden och den dystra ensligheten betogo mig all slags lust dertill. Dagern föreföll mig emellertid nu lifligare än förut, och min hufvudvärk försvann som genom ett trollslag. För att föra med mig ett minne, bockade jag mig ned och tog upp en sten, som jag stoppade innanför min gördel. När detta var gjordt, gaf jag signalen och lät draga upp mig. Huru lycklig jag kände mig, då jag åter befann mig i mitt element! Först tog man af mig visiret, derpå hela hjelmen och slutligen min dykaredrägt. Jag märkte nu att man har lättare att komma uti än utur deona drägt. Armarne hade lagt sig så fast omkring handlederna, att man måste begagna ett instrument för att utvidga tyget. Mina egna kläder voro fullkomligt torra, så alt dykaredrägten med allt skäl kan kallas vattentät, De hederliga sjömännen skrattade helt godt åt mitt utseende och min korta doppning. Jag hade emellertid uppnått mitt mål. Jag kände nu dykarnes olika metoder, och framför allt hade jag haft tillfälle att beundra dessa mäns mod och egendomliga natur, hvilka, ieke nöjde med att vistas några minuter under vattnet, visa sig i stånd att under loppet af flere timmar derstädes utföra de svåraste och tyngsta arbeten. Dykaredrägten användes nu hellre än dykareklockan vid vissa undervattensarbeten. Nya Westminster bron i London har blifvit uppförd af arbetare iklädda denna drägt. Man arbetade härmed natt och dag, men skilnaden mel.an dygnets olika tider var ej heller synnerligt stor. Äfven då solen lyste på himmelen var Themsens vatten så tjockt och fullt med smutsiga ämnen, att dykarne knappast kunde se på ett afstånd al tvänne fot. Denna skymning var emelr lertid tillräcklig för att sätta ingeniörerna i stånd att undersöka arbetenas tillstånd. Detta arbete fortsattes både vinter och sommar under fyra och ett halft års tid. Årbetarne, som voro klädda i ylle, kände föga kylan under sin dykardrägt; men deras händer, som voro utsatta för det kalla vattnets inverkan, varg stundom så stelnade, aft de slogo på dem med sia slägga utan alt märka det, och icke visste af att de skadat sig förr än de kommo upp öfver vattenytan. Dykaredrägten gör äfven stort gagn åt na: vigationen vid de haverier, som under sjö