Aftonbladet – 3 oktober 1866, sida 2

— Tacksamhet. För omkring tio år sedan blef eh ung man anställd vid härvarande engelska beskickning som attach. Han hyrde rum på Malmskilnadsgatan af ettäldre fruntimmer, som var något kunnig i engelska språket. Efter någon tid insjuknade den uvge diplomaten och doktor Minton tillkallades, Kan frun åtaga sig att sköta honom med en moders omtanka och tålamod?, frågade han i sitt vanliga kärfva språk. Jag skall försöka?, svarade hon. Rätt svaradt. Men pojken får troligen hjerninflammation, blir besvärlig att sköta, och kommer troligen att länge ligga till sängs. Jag vill ö veta af en sjuksköterska som bara sofver för betalningen.? Doktor M. var outtröttlig i sina besök hos den sjuke. Han kom ofta sent på aftnarne. Frun är en god menniska, sade doktorn ofta och nickade på sitt egendomliga sätt. Andtligen blef engelsmannen så frisk, att han på doktorns tillstyrkan kunde resa till Nizza. Vid afresan gaf han sin vårdarinna ett vackert guldur. Sedermera erhöll samma fru genom doktor Mintons rekommendation ofta andra utländningar till hyresgäster. För ett par år sedan drabbades samma fru af den olyckan att förlora hela sitt under flera års strängt arbete samlade kapital, några tusen riksdaler, som hon insatt hos en af Stockholms största affärsmän. En dag fick hon besök af doktor Minton. ?Nå är det sannt att frun förlorat sina penningar hos — —?? frågade han kärft. Ja det är tyvärr! sannt.? Men hvarföre icke i tid taga mig till råds? Hon svarade att alla som hon i den saken rådfört sig med hade just tillrådt henne den åtgärd som hon vidtagit. ?Nå ja — då är run utan förebråelse. Men huru skall frun nu reda sig? Inkomsterna aftaga väl med arbetsförmågan, kan jag förstå?? Hon svarade att ingen annan utväg fanns än att