Aftonbladet – 3 oktober 1866, sida 2

vi gb ter Fig RR yt nästan lika många rykten, som dagsklara verkligheter. Till de förras kapitel höra åtskilliga tyska tidningars berättelser om. vårt kabinetts diplomatiska verksamhet. Först var dethistorien om lyckönskningarna : till Österrike för sjösegern vid Lizza —J lyckönskningar, som naturligtvis aldrig blif. vit uttalade, och man bör förmoda: aldrig) ens tänkta. Derpå kom en ny historia om j en not, som enligt officiella bladets försäkran åtminstone ej var någon cirkulärnot, men som ju möjligen kan ha existerat ändå. Nu sednast, i gär, meddelar telegrafen efter en tidning i Berlin, att preussiske ministerpresidenten både kort och torrt afvisat ett försök af vår utrikesminister att lägga sig ut för de danske slesvigarne; och denna berättelse, som bekräftar vissa muntliga rykten om svensk-norske envoyens debut inför grefve von Bismarck, innebär ett dåligt omen för den. allians mellan Skandinavien och Nordtyskland, hvarför flere röster höjt sig på sista tiden och som häromdagen kraftigt förordades i en vältalig artikel af en norsk fosterlandsvän. Ett rykte har ock förmält, att unionskomitån snart skall sammanträda. Något annat tecken, som tyder på att det talat sanning, ha vi ej funnit, än den omständigheten, att en universitetsprofessor, som är ledamot af komitn, fått tjenstledighet. Men låtom oss lemna denna dubiösa sfer. Utan några mera märkbara olägenheter har de riksvårdande ärendenas besörjande varit öfverlåtet, under loppet af några dagar, åt en tillförordnad regering, medan H. M:t ?med den högstes bistånd? företog en jagtresa till södra delarne af riket. Utan uttryckligt åbervpande af, men förmodligen med tyst tillit till samma hägn, ha äfven statsrevisorerna vågat sig ut på resor och njutit gästfrihet i Lund, Alnarp och annorstädes. För tre månader sedan hugnades alla trogna undersåter med ett nytt formulär för trooch huldhetseden. Härigenom skedde ingen inskränkning i det för stat och kyrka högst nödiga och nyttiga svärjandet. Den lilla reformen var, om vi ej misstaga oss. endast ett korollarium till den stora reform som afskaffade rikets ständer?; sedan deras makt och värdighet tillintetgjorts, ville man att ej ens deras namn, åtminstone vid de högtidliga tillfällen för hvilka sagda formulär är afsedt, vidare skulle varda nämndt bland menniskors barn. Men genom K. M:ts kungörelse om förändradt edsformulär för civile embetsoch tjenstemän samt betjente, gifven Stockholms slott den 29 Juni, men först för några veckor sedan publicerad i författningssamlingen, har med anledning af rikets ständers framställning i ämnet förordvats att, utan rubbning af gällande bestämmelse om särskild ed för statsrådets ledamöter, civile embetsoch tjenstemän samt betjente, hvilka en gång i denna egenskap aflagt embetsoch tjensteed, derefter icke skola i följd af befordran eller transport till annan civil befattning förnyad sådan ed aflägga?. Härmed har således den civila tjenstemannaverlden befriats från den itererade edgångens förhatliga onus. Men till ersättning för de eder, som en på tjenstemannabanans trappa uppåtilande man sålunda slipper ifrån, skall hädanefter såväl han, som den hvilken stannar på första steget, ha att prestera en kraftigare besvärjelse än hittills, i det att — om man jod får efter ordalydelsen tolka den kungliga kungörelsen — den likalydande slutmeningen i trooch huldhetseden och i tjenstemannaeden skall; för. säkerhets skull, :vid edsafläggelse-af dem upprepas två gånger. Det är eller bör åtminstone vara en känd sak, att K. M:t här i landet har mycket att beställa, stort och smått om hvariannat, och att här regeras, så att det förslår. Önskar man en rätt liflig åskådning af den minutiösa detalj, hvari de landsfaderliga omsorgerna ofta måste fördjupa sig, så läse man blott, hvad det officiella bladet nyligen med allvarsam min omtalade, att EK. M:t befallt, att ?21 st. nya paradmössor? skola skickas till S:t Barthelemy. Som denna sändning dock beslutits skola anstå, tills lägligt tillfälle erbjuder sig, får man hoppas att åtgärden ej är föranledd af något mera pressant behof eller någon mera betänklig lucka i vår kolonis försvarsväsende. När man, som billigt är, har denna verksamhets oerhörda omfång i minne, förundras man ej om någongå g en regeringsåtgärd kriticeras af några månaders eller veckors erfarenhet så obarmhertigt, som fallet varit med den i sistlidne December utfärdade förordningen om mätning af handelsfartyg och båtar, hvilken emellertid — som vi alla under denna sommar sett -— dock eger den förtjensten, att ej ha alldeles tillintetgjort vår inrikes sjöfart. Den 4 September erhöll en ledamot af statsrådet afsked och samma dag utnämndes två nya ledamöter, utan att dock det grundlagsenliga antalet öfverskreds. Det tål att tänka på, innan man söker förklara denna konstitutionella trollkonst. Från Petersburg kommo amerikanare med den helsningen, att det är de små staternas och folkens beklagliga, men synbart oundvikliga öde att gå under, Vänskapen eller medlidandet lade emellertid på deras läppar den trösten, att ett nytt fädernesländ står oss öppet på andra sidan om Atlanten. För kosmopoliterna af den moderna sorten är trösten e nog, men det är fara värdt, att de ändå ej tycka om en så läng sjöresa, utan föredraga att vända sig åt det håll, der solen går upp, i stället för det der. hon sjunker. Och för andra duger den ej — ty de ha intet val. Stockholms stadsfullmäktige ha förvånat lika mycket sig sjelfve, som oss andra, get nom en längesedan af behofvet påkallad, men först nyss och plötsligen påkommen sparsamhet med stadens medel och ömhet för de skattdragande. Måtte denna dan, denna nästan poetiska energi, som flere dagar å rad u ipenbarat sig hos hufvudstadens förtroendemän, blifva beståndande, det är vår liflisa önskan. Vi säga ej: förhopp