eremot, men vi nödgas beklaga, att det ke egentligen är vi som beredt honom etta nöje, ty vi ha icke uppfunnit denna komiska? tanke. Det är Sverges rikes stäner, som i en underdåning skritvelse till K. I:t begärt att få utrönt, bland mycket anät, Shuruvida, genom användande af svenska skenor, antingen vigten prfot kunde minskas i samma mån, som möjligen priset för dessa öfverstege kostnaden för de engelska, eller ock den högre anskaffningskostnaden motsvarades of längre varaktighet, större värde efter förPbrukningen eller andra på jemförelsen inverkande förhållanden?. finner hr M. tanken å skenor af minskad vigt fortfarande lika comisk, så få vi finna oss deri, men trösta ss, med att det åtlöje, som härför träffar ss äfven drabbar rikets ständer. Det medlelade citatet af ständernas skrifvelse kan för öfrigt tjena såsom bevis, att det icke ir med sanning öfverensstämmande, då hr M. påstått, att ständerna ovilkorligen forrat jernvägsbyggnadernas utförande för minsta möjliga kostnad. De ha ju, såsom vi här visat, uttryckligen ifrågasatt användningen af skenor, hvilkas anskaffoingskostnad vore högre än kostnaden för dylika engelska, så framt den högre kostnaden motsvarades af större varaktighet. Eget är ock, att ins., som påtagligen gör anspråk på stor sakkännedom, icke kan föreställa sig användningen af lättare skenor utan att tro följden skola blifva anskaffandet af annan materiel än den nu begagnade och minskning af tågens tyngd. Skulle en så sakkunnig? författare vara okunnig derom, att ett bättre material kan, med afseende å hållbarheten hos en pjes, ersätta gröfre dimensioner? Förmodligen har hr M. då icke heller hört talas om, att till fartyg, byggda af svenskt jern, användes vida tunnare, och följartligen vida lättare; plåt än i engelska fartyg, något som gäller isynnerhet om bottevplätarne. Bland de sakkunnige? råder dock knappast något tvifvel om hvilkendera plåten, som bäst uthärdar en törn. Ins. utbreder sig vidlyftigt om den ifrågasatta leveransen af 20,000 centner skenor från Motala samt ger sig min af att vara djupt invigd i allt hvad som rörer denna affär. Han känner till och med det inbördes förhållandet mellan verkstadsboleget och verkstadadis, onenten. Vi, som icke äro invigda i dylika privatförhällanden, kunna ej följa honom på detta område, men finna oss deremot böra fästa läsarevs uppmärksamhet på, huru ing. med snusförnuftig vigtighet börjar orda om att i fall svenskt skenjern nedgår i pris till följd af konjunkturförhållanden?, kommer äfven priset på engelskt skenjern att deklinera. Vi hade talat om möjligheten att priset å svenska skenor skulle kunna nedsättas till följd af vunnen större arbetsskicklighet, hvilken, såsom en hvar torde inse, icke har något med konjunkturförhållandena att skaffa. Då hr M. svarar oss med sitt tal om konjunkturförhållanden?, har han antingen icke be: gripit hvad vi sagt, eller också har han uppsåtligen sökt att genom ett behändigt hocus pocus blanda bort korten. Vi beklaga att tillgängliga uppgifter icke lemna någon ledning för bedömande af skenslitningen å statens jernvägar hittills. Den praxis lärer nemligen ega rum, att skenor, som blifvit så förslitna, eller visa big så bristfälliga, att de icke längre kunna å den egentliga banan qvarligga, i stället, såvidt möjligt är, användas på mindre anlitade si: dospår nedåt hamnar, magasiner 0. 8. V., der någon större påkänning ej kommer i fråga. De ersättas då ä banan med de nya skenor, som eljest hade erfordrats för dessa anläggningar och upptagas icke i räkenskaperna såsom förslitna. De officiella uppgifterna rörande skenslitoingen blifva säledes icke tillförlitliga. Ryktesvis förljudes emellertid, att på mera trafikerade delar af banan, t. ex. i Skåne, redan högst betyd:liga qvantiteter skenor blifvit ombytta. Några beräkningar öfver slitningsprocentens belopp, kunna dock af nyss antydda skälej åstadkommas. Men vi lemna nu kapitlet om skenorna och ötvergå till frågan om jernvägsstyrelsernas förkärlek för engelska lokomotiver, tili hvilken insändaren ånyo återkommit. Ältven här börjar han dock med att förvränga våra ord — för att åter begagna hans eget uttryckssätt. Vi hade i en artikel om utställningen yttrat, att enligt ett tidigare gängserykte? skulle enjviss uppgifven plats i utställningsbyggnaden upptagas af ett svenskt lokomotiv. Hr M. låter oss nu ha uppgifvit, ?att en fabrikant varit betänkt på att exponera ett lokomotiv?, något som i vår artikel icke uppgafs. Han finner det för öfrigt vara en mycket enkel och natur lig sak att en maskinverkstad skulle ha på spekulation tillverkat en sådan artikel som ett lokomotiv för att visas på utställningen, loch han tyckes nästan vilja gå i god för latt jernvägsstyrelsen skulle ha inköpt detsamma. Att detta dock ingalunda är säkert, ifall styrelsen användt alla sina tillIgåvgar på de engelska beställningarne, är naturligt nog, och lika naturligt är, att icka någon verkstad, för den ovissa möjligheten att få sälja ett lokomotiv, blottställer sig för att tillverka dertill erforderliga modeller m: m., helst när det fordras, att detsamma skall lemnas till samma pris hvartill dylika lemnas af de engelska verkstäder, der samma vara ensamt af vår kungliga Ssvenska jernvägsstyrelse beställes dussinvis. Insändaren har för öfrigt i fråga om lokomotiver icke haft någon till 37 procent lsig belöpande prisskillnad att anföra till förklaring af förkärleken för den engelska materielen. I stället har han till jernvägsstyrelsens rättfärdigande i denna del velat kasta skugga dels på beskaffenheten af de af en svensk verkstad levererade lokomotiver, dels på samma verkstads punktlighet i luppfyllandet af åtagna förbindelser. Vi upp