drägten, som är helgjuten och består af kautschuk. Den är fullkomligt vattentät, och man stiger in i den, likasom i en säck. Den öfre delen af drägten fastgjordes tätt omkring halsen på mig medelst en näsduk, och kring handlederna satte man en ring af kautschuk, som slöt så fast till, att icke en droppe vatten kunde tränga in i de för öfrigt temligen åtsittande ärmarne. Mina fötter bekläddes med blyskor, af hvilka hvardera vägde tio skålpund. Sedan man satt en yllemössa på mitt hufvud, belastade man mina axlar med ett slags balskrage af zink, försedd med en kant af koppar. Denna kant hade åtskilliga hål, i hvilka skrufvar noga passade, så att man kunde hermetiskt infoga halskragens nedra ända i en kopparring, som gick rundt omkring bröst och rygg. Jag var redan ganska väl inbonad, då en hand satte på mig en hjelm, som hade två glasögon och en munöppning, senom hvilken man just icke kunde andas så särdeles mycket. Mina tankar leddes häraf på berättelsen om ?jJernmasquen?, isynnerhet då man fastskrufvade min hjelm i halskragen. Till denna utrustning kom yterligare en gördel med en fruktansvärd lolkknif, med hvilken jag skulle afhugga le gordiska knutar jag möjligen kunde räka på eller afvända hafsodjurs anfall. Det feades mig nu endast en hacka i handen för utt likna en verklig dykare så mycket som en karrikatur kan likna ett porträtt. Man inmärkte emellertid att jag ännu vore alltör lätt och att jag RE detta sätt aldrg skulle komma till hafsbotten. Man fäste lerför på ryggen och bröstet tvenne blyyngder, som hvardera vägde sina fyrtio skålpund. Nu var min toilett fulländad. Jag betraktade skuggan, som jag kastade vå däcket, och kunde icke låta bli att