hylsa fylld med krut och tilltäpper sedan hålet med sand. Vid ändan af denna hylsa är fastlödd en annan jernbleckshylsa och försedd i öfversta ändan med en skrufmutter af koppar. Klockan uppstiger långsamt; arbetaren vidfogar efter hand den ena rörlängden efter den andra, tilldess rörledningen höjer sig omkring två fot öfver vattenytan. Den, som skall antända minan håller sig i närheten i en båt, försedd med en panna, i hvilken ligga glödande jernbitar. Med en tång fattar ban nu en sådan jernbit och kastar den ned i röret. Krutet antändes härigenom och skottet går af. Dessa arbetare, som utsätta sig för sådana faror, erhålla emellertid icke någon särdeles stor betalning; de förtjena i det hela taget ieke mer än vanliga arbetare. Antingen de arbeta per styck eller för dagspenning, förtjena de sällan mer än vid pass tjugo riksdaler i veckan, För ret finnes det tider då de nästan ingenting förtjenä, hvilket icke endast inträffar då det stormar: Ibland kan det hända, att ehuru ytan är lugn, botten dock uppröres genom ett s, k. grundsvall, som hindrar arbetet. Om sommaren stanna dykarne under vattnet vanligen från klockan sju på morgonen till middagen och från klockan ett till sex på aftonen. Deras helsa tyckes icke lida genom vistandet i klockan; tiden förefaller dem icke lång, och deras matlust är gförträflig. Som de ständigt arbeta med fötterna i vattnet eller den våta sanden, händer emellertid att en och annan ådrager sig vissa krämpor. Under de sista åren har en annan upp: finning, dykaredrägten, i det närmaste utträngt dykarklockan. I Whitstable arbetar en hel koloni dykare enligt den nya möeto