DYKARNE och LIEVET UNDER VATTNET) (Efter Alphonse Esquiros) Af alla de företag, som man utför iflodbäddarne eller på hafsbotten, är sprängandet af undervattensklippor det som fordrar, den största djerfheten. Det torde icke fin: nas nagot ställe i verlden der menniskan för ett mera ihärdigt krig mot stenen än i Plymouth. Ea väldig kalkstensklippa, som der skjuter ut i hafvet, företer för närvarande anblicken af ett stenbrott i full verksamhet. Denna klippa, som är underminerad vid foten och urgröpt nedifrån uppåt, krönes af en hop eländiga kojor, der stenbrytarnes familjer bo. Dessa envisas att qvarstanna på den vacklande grunden. I hvarje ögonlick hör man skott smälla, och stenskärfvor flyga icke sällan omkring och krossa fönsterrutorna. Man bekymrar sig emellertid föga om dessa olägenheter; dessa hus erbjuda ju så många fördelar! Hyran är billigare än på något annat ställe, så får man ett rent och godt vatten för intet, och så har man en så vacker utsigt öfver haf. vet! Det är en högst egen syn att sålunda se dessa arbetare dag för dag tlörstöra grundvalarna till de bostäder, från hvilka de så mycket frukta att blifva fördrifna, Icke nöjd med att angripa stenen på jordens ta förföljer man den ända ut i hafvet. ärtill måste man n:turligtvis använda dykare. Kloekan nedstiger, lastad medtrenne arbetare, af hvilka den ena bär borren, hvarmed klipporna skola borras, och de båda andra beväpnade med släggor. Då ett hål blifvit borradt i klippan till nödig djuplek, insätter man deruti en jernblecks) Se Av Bi n:y 227.