Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

DYKARNE och LIEVET UNDER VATTNET. (Efter Alphonse Esquiros) Det finnes i London ett polytekniskt institut, som söker att göra vetenskapen un derhållande. 1 en lång sal, hvarest åtskilliga modeller af maskiner och nyttiga uppfinningar äro uppställda, ser man en stor zinkbassin,; som är fylld med rent vatten. I midten fördjupar sig denna bassin till en brunn, hvars mynning aftecknar sig på vattenytan med en blåaktig ring. Vid en af bygga som stödja ett -horisontelt galeri, hänger en dykareklocka vid en kran och en kedja. Den ser ut som en stor bikupa af jern och lär. väga sextio centner. Den, som icke är rädd för vissa obehagliga känslor, kan här göra ett dykeriförsök. Till det inre af klockan kommer. man . medelst en mörk och trång trappa, som endast består af några få trappsteg. Med tillhjelp af en nedhängande lina hissar man sig fram mot en träbänk, som löper rundtomkring denna bur. Här satt jag nu en dag i sällskap med trenne andra i ett rum der man knappast kunde andas fritt. Lyckligtvis satte sig klockan snart i rörelse; -buren af kranen, beskref den en halfcirkel och stannade precis öfver brunnsöppningen. I detsamma hörde vi öfver våra hufvuden det! flämtande ljudet af luftpumpen, som alltemellanåt tillpustade oss luft. Man lösjorde kedjoroa, och klockan sänkte sig fingsamt. Hittills hade jag icke känt någonting ovanligt, men.i det ögonblick, då dykareklockan sänkte sig ned under vattenbrynet, susade det lifligt till för mina öron. Detta kom sig af tryckningen af den i det inre af klockan hopträngda Juften. Någonting som är verkligt vackert i denna uppEV