Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

väl försedd som Robinson Crusoes! Också tillbringa de derstädes största delen af sitt lif. I början lida nästan alla af en häftig smärta, som de sjelfva kalla en ?tandvärk, som flyttat sig i öronen, och stundom surrar det i hufvudet på dem, som om men hade släppt en bisvärm ditin; men dessa obehagliga symptomer försvinna efter andra eller tredje nedstigningen. Uppsyningsmannen underrättade mig att klockan nu hade nått hafsbotten. Dykarne voro nu skilda från den öfriga verlden genom Stora Oceanen, som vältade sig öfver deras hufvuden, och likväl stodo de i förbindelse med ytan och sina likar medelst signaler. De begagna sig dervid af en hammare, som vanligtvis hänger vid ett rep från klockans tak och spelar en vigtig roll vid detta mystiska underhafsspråk. De höra ingenting dernere, men hvarje ton från deras klocka tränger dit upp. Hammarslag mot klockans inre väggar äro de vanliga signalerna, och slagens antal ger dem sin särskilda betydelse. Ettslag betyder: Smera luft; två elag: håll tast; tre slag: tdrag upp; fyra slag: Ssläpp ned; o. 8. v. Man begagnar sig älven af små bojar, som man sänder upp till ytan. I vissa fall korresponderar man äfven medelst ett rep, som går från klockan upp till vattenytan. Arbetarne skrifva hvad de önska på en brädlapp med ett stycke krita eller på en papperslapp med bläck och penna och sända upp den till ytan; om man vill svara dem, behöfver man bara sätta en tyngd på den lilla brädlappen, så återvänder den ned tillbaka. Detta signalerivgssystem utöfvar ett lyckligt inflytande icke allenast på utförandet af undervattens-arbetena, utan äfven på dykarnes moral. Begrafna i de djupa vatt