Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

STOCEHOLM den 29 Sept. Under öfverskriften Medelhafsfrågan innehåller franska tidningen Patrie följande artikel, i hvilken författaren belyser halten af de mäktiga intressen, som han anser hafva verkat derhän, att för ögonblicket tilldragelserna å två öar i Medelhafvet för närvarande fängsla hela Europas uppmärksamhet: Två öar i Medelhafvet äro sedan kort tid tillbaka i full insurrektion. På den ena skall lugnet vara återstäldt, försäkrar man, på den andra har en blodig kamp börjat, den man måste beklaga, hurudana de första resultaterna än må ha varit. Utanför ön Candia kryssa amerikanska örlogsfartyg, i Siciliens farvatten har slumpen, som också synes vara en stor mästare i politiken, församlat engelska örlogsmän. Denna situation skulle vara besynnerlig, om den ej framför allt vore djupt peklaglig. Man skulle förundra sig öfver, att samtidigt två resningar inträffat, utbrytande under nästan samma fältrop och närmande till hvarandra två folk, så skilda från hvarandra geuom seder, syften och framtida politisk tillvaro. Man skulle fråga sig, hvad de ha att göra der, i närheten af folkmassorna som ropa på friheten, dessa amerikanska krigsfartyg, hvilkas flagga insurgenterna på Candia helsat, och dessa engelska krigsfartyg sedan, som genom sin närvaro, oväntad utan tvifvel, påminna om något slags lystnad hos England, om något af dess bekanta stora intressen! Så plågsamt det än kan vara att sysselsätta sig med dessa uppträden på Bicilien och på Candia, och så mycket vi än må önska att undersökandet af anledningarne till dessa resningar måtte för närvarande inskränka sig till afhörandet af de revolterade befolkningarnes lagmätiga klagomål, är det omöjligt att icke inlåta sig närmare på symptomerna hos den politiska agitation, som framkallat oroligheterna i Palermo och resningen på Candia. Grekiska regeringen, som enligt vår tanke borde under närvarande omständigheter iakttaga den största varsamhet, har uppeggat den europeiska diplomatien och tvingat den att fästa sin uppmärksamhet på de problemer, som ligga i den orientaliska frågan; å andra sidan ha de mest ansedda tidningar i Ryssland begagnat tillfället att med högan röst uppmana kabinettet i Petersburg Patt vaka öfver de befolkningar som äro förenade med Ryssland genom religionens ellor blodets band?. Slutligen säger man helt högt, att Förenta Staterna vilja hafva en marinstation i Medelhafvet, att England ej har nog af Malta och känner djup saknad efter joniska öarne. Allt detta säger man och allt detta är sannt. Grekland, som ej lefver af sina egna krafter, tänker på att annektera Candia, under föregifvande att vilja göra det fritt, men i verkligheten för att i morgon dag ställa ön under hemligt beskydd af Ryssland: Kabinettet i Petersburg, som slutit en allians — enligt furst Gortschakowsyttrande une alliance providentielle — med kabinettet i Washington, lofvar kandioterne hvad det nekar polackarne och annonserar sig i Orienten såsom en beskyddare för de svaga, i trots af den dementi Kaukasus gifver detsamma. Amerika hoppas erhålla genom ryskt inflytande det som Porten på vestmakternas råd rekar lemna. England, som icke helsar folkens frigörelse förr än den dag då någon uppträder rivaliserande, oroar sig redan öfver den storlek Italien ernått och märker att dess flagga är underlägsen i Medelhafvet. Hvad skall man sluta häraf? Vi sluta häraf, att det är mindre orientaliska frågan, allmänligen taladt, än Medelhafsfrågan, såsom vi kalla den, som nu kommit på tapeten genom tilldragelserna på Candia och Sicilien och genom det dofva mummel, som uppstiger från grekiska arkipelagens sköte. Tagom oss i akt! Låtom oss ej förirra oss i den orientaliska frågans labyrint och låtom oss vända blicken rakt mot denna legion af politiska och kommersiella intressen, hvilka uppstodo på samma gång som den gigantiska planen till Suez-näsets genomgräfning såg dagen! Det är dessa intressen, som nu sättas i rörelse; om Frankrike, Italien och Österrike uppfatta dem, om Spanien också öfverväger dem, böra Medelhafsmakterna kunna hålla dem stången. Men huru? Det skola vi säga, ifall icka agitationen misslyckas derigenom att lugnet snart återställes på Sicilien och fördragens helgd upprätthålles på ön Candia.