Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

bubblande på ytan. Detta vågsvall beledsagas af ett svagt brus och uppkommer genom det öfverskott af luft, som hopar sig i det inre af klockan och alltemellanåt uttränger genom den nedra vida öppningen. Uppsyningsmannen fäste min uppmärksamhet på en massiv ställning, som höjde sig temligen högt öfver våra hufvuden och. å hvarje sida stöddes af tvenne ofantliga bjelkar, hvilkas nedra ändar försvunno i vattnet. Öfver denna ställning lopp en liten vagn på kuggar, ett slags rörligt block, från hvilken jernkedjor hängde ned. Medelst dessa kedjor, som. voro säkert fästade i dy-. kareklockans krampor, flyttar man denna från det ena stället till det andra. Nu gafssignalen: ?Drag upp!?, och maskinen satte sig genast i rörelse, ehuru det just icke såg ut som om arbetet ginge särdeles fort. ve på vattnets porlande och rasslet af kedjorna märkte man att någonting försiggick. Slut-. ligen upptäckte jag i vågornas halfdunkel ett föremål, som snart tycktes komma att träda i dagen, och verkligen höjde också småningom dykareklockan sitt kupiga hufvud ur det upprörda vattnet. Hon dök långsamt upp, och innan hon lemnade det våta elementet, tycktes hon gifva hafvet en kyss med sina breda läppar. Hon uppsteg med ett slags dystert allvar och vid ungetär tre fots höjd öfver vattenytan stannade hon orörlig och drypande. Jag såg nu huru en liten båt, rodd af en matros, gled fram under klockans mynning, och ur denna öppning utträdde tvenne ben, försedda med stora vattenstöflor ända upp till knäna, och efter dem kommo ytterligare tvenne andra med -likadana stöflor försedda ben, hvaraf jag slöt att tvenne män skulle hoppa ned i båten. Det dröjde icke heller länge förrän båten kom fram under det stora hvalfvet,