Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

likt en on öfver det temligen lugna hafvets yta. Snart närmade vi oss vågbrytaren, en verklig jättedamm, och upptäckte invid denna ett gammalt afmastadt EN Det var betäckt af ett slags tak och tjenade till bostad åt dykeriarbetarne. Dessa tillbringa omvexlande en månad ombord och en på land. En af deras små inkomstkällor består i försäljning af saker, som de tillverka af de stenar, som de sprängt nere på hafsbotten. Det dröjde icke länge förr än jag kände den stärka andhemtningen hos maskinerna, som frustade och pustade likt verkliga hafsvidunder. Det var luftpumpärna, som matade de under vattnet begrafna dykareklockorna. Olyckligtvis stötte jag på många hinder, som jag icke hade förutsett. Arbetschefen ansåg sig icke berättigad att taga på sig ett så stort ansvar. Man hade ännu aldrig hört talas om att någon ?amatör? velat nedstiga i en af dessa maskiner, hvilka kräfva en kroppskonstitution, som måste kunna uthärda vissa fysiska tillfälligheter. Man erinrade sig knappast ett eller två fall då några vetenskapsmän hade försökt denna undervattensresa, och på hvilka blodet häftigt hade stigit åt hufvudet. En af dem hade till och med varit döf under loppet af flera daar. Ett annat skäl hade på mig en vida räftigare verkan, — och det var den dryga kostnaden: om jag skulle följa med ditned, måste man afbryta arbetena och låta luftpumparna arbeta utan nytta. Det endajag kunde utverka, var att få stanna qvar på skeppet och taga arbetena i närmare beträktande. . Arbetarne hade varit under vattnet sedan klockan fem på morgonen, och om jag väntade tills middågen, så kunde jog få se dem stiga upp igen. Den punkt, der de befanno sig, betecknades af ett lätt