Aftonbladet – 28 september 1866, sida 2

STOCKHOLM den 28 Sept. De händelser, som timat på Candia, hafva väckt hela den europeiska pressens uppmärksamhet och. lösningen af den orientaliska frågan har nu, liksom flera gånger förut, kommit på den politiska dagordningen. Under sådana förhållanden kan det vara af intresse att se, hvad t. ex. en framstående rysk tidning yttrar i detta ämne och vi stergifva derför ur Correspondance russe? följande uppsats: Molnen skocka sig öfver Levanten; de tecken, som båda stormen, bli allt mera tydliga och allmänna rösten i Europa säger oss, att kanske snart orientaliska frågan skall upptorna sig framför oss med alla dess förfärliga konseqvenser. Denna hufvudfråga existerar sedan århundraden, den har alltid stått på dagordningen, men vestra Europa, långt ifrån att definitivt ordna densamma, har ansett det ligga i sitt intresse att låta den förblifva sväfvande. -Också hafva farorna och svårigheterna vid dess lösning ej kunnat annat än år för är bli ökade, Är väl ögonblicket nu inne, då ändtligen de olyckliga kristna befolkningarne, som fortfarande sucka wnder det ottomaniska oket, kunna få njuta af frihetens välgerningar? Om så är fallet, och ingen kan mer än vi intressera sig för att dyrkarneafsamma teligion som vi må få tröst i sina lidanden, hvilka medel böra användas för att uppnå detta mål? Partiella annektiover, territoriella eröfringar af vestmakterna! Vi anse ej detta medel vara antagligt; det står också i full motsats till de idter, som utmärka vår epok, det skulle alstra oenighet mellan meddelegarne och framkalla missvöje hos de kristna befolkningarne i Turkiet, hvilka sålunda blefve befriade från turkiskt herravälde blott för att böja sig under viljan af en öfverherr2, mera civiliserad kanske i formerna, men hvars enda mål skulle bli att låta dem tjena hans intressen. Nej, orientaliska frågan kan blott lösas genom just dessa kristna befolkningar sjelfva, hvilkas kraft och lifaktighet äro af den beskaffenhet, att de uthärdat sekler af lidanden och träldom. Vestmakterna skola söka att fästa dem vid sig, de skola hjelpa dem att höja oberoendets banr, de skola göra sig till kämpar för deras fribet! De som känna Ryssland veta, att vi ej skola lägga oss emot ett sådant förslag, om det finnes. Vi ha ofta sagt och upprepa det ånyo: hvarje förvärfvande af landområde är oss ej till nå gon nytta; vår enda önskan är att kunna bereda välstånd och frihet åt dessa befolk. ningar, som äro fästede vid vårt land ge nom religionens och blodets band. Vår mission i Österlandets angelägenhe ter är helig, den består i att vaka öfver at dessa befolkningars oafhängighet blir verk lig och ej tjenar blott till häfstång för er enda makts ärelystnad. Ryssland handla fritt, och det är derigenom det skiljer sig från andra; det kan säga till sina religions förvandter: Jag är beredd att hjelpa e efter all min förmåga och med all mir makt i era lagliga sträfvanden. Om Iärer belåtna med er lott, så är det en glädje för Ryssland; men om, förr eller sednare I ansen er ha blifvit svikna i er väntan, sko len I alltid i mig finna ett starkt och upp riktigt stöd.?