Aftonbladet – 27 september 1866, sida 3

Stockholms stadsfallmäktige sammanträdde i går kl. 5 e. m. å vanlig lokal, för att reglera hufvudstadens inkomstoch utgiftsstat för nästkommande år. Först genomgicks inkomststaten för drätselnämndens: första aåfdelning. Frih. Liljencrantz fästade uppmärksamheten på att åtskilliga af statens lägenheter uthyrdes för alltför låga belopp, hvadan talaren uttryckte den önskan, att nämnden måtte anmodas genom annons i all. männa tidningarne låta utbjuda dessa lägenheter för betingande af högre hyra. Hrr Eklund och Stråle ansågo, att nämnden tillgodosett stadens fördelar och hemställde awt något afseende ej måtte fästas vid den af frih. Liljenerantz gjorda proposition, hvilken vid votering likväl segrade med 47 röster mot 32. I öfrigt blef den uppgjorda inkomststaten godkänd. id föredragning af utgiftsstaten för samma afdelning, anmärkte frih, Liljenerantz vid den föreslagna aflöningsstaten för magistraten, att den ena af notarierna i handelsoch ekonomikollegium uppbure 7s procent för kontrollerande af uppbörden utaf bränvinsutskänkningsafgiften och yrkade att ett maximum af 1000 rdr i stället måtte bestämmas för nämnda besvär. Hr Nycander önskade veta på hvad grund notarien uppbar nämnda procent, hvaremot hr Eklund genmälde, att den utgick med stöd af Kongl. Maj:ts bref den 19 September 1865. Hr Nycander lemnade deremot åtskilliga upplysningar, rörande denna sak, som väckte uppmärksamhet. Enligt ett Kongl. Maj:ts cirkulär till konungens befallningshafvande och öfverståthållareembetet var nemligen bestämdt, att endast !s procent finge utgå för ifrågavarande uppbörd, hvilket, då uppbörden omhänderhades af statskamreraren; -stadskassören och -bemälda notarie, utgjorde is procent på dem hvardera. I följd af ett misstag hade dessa tjenstemän likväl under loppet af 10 hvar för sig åtnjutit s procent. Hr Nycander yrkade derföre, att notarien i han delskollegium endast skulle erhålla hvad honom tillhör, 4s procent, eller att frågan måtte återremitteras, i händelse hans hemställan ej bifölls. Sedan flere talare yttrat sig, återremitterades betänkandet i denna del till beredningsutskottet. I afseende på den i staten upptagna ersättning åt skarprättaren och hans drängar fästade hr Fillbergh uppmärksamheten derpå, att icke mindre än 925 rdr årligen utgick såsom aflöning åt denne tjensteman och hans biträden. Den sista afrättningen här på platsen hade TT rum 1862, och derförut hade på 17 år a Sådan förekommit. Det hufvud, som föll 1862, hade kostat staden betydligt. Han påyrkade derföre skarprättaärtjenstens indragande. Hr Berg ansåg olämpligt, att stadsfullmäktige nu dekreterade i detta ämne. Då lagen ännu stadgar dödsstraff, ansåg han en,person böra finnas som verkställde straffet. Åtskilliga -andra-talare yttrade sig äfven i ämnet, bland dem hr Hierta, som tyckte att värdigheten gerna kunde qvarstå, endast lönen indrogs. Den af hr Billbergh gjorda hemställan ansägs böra förfalla. Innan det afgifna förslaget till reglering af löner åt tjenstemän, lydande under drätselnämndens första afdelning, föredrogs, begärdes ordet af hr K. J. Berg, hvilken i ett längre anförande visade det outredda skick, hvari frågan om de i utgiftsstaten föreslagna lönebeloppens nöd