Aftonbladet – 27 september 1866, sida 2

var ej blicken i hans öga, huru ljuf och blyg i hennes. Nu behöfves ej mer några frågor och ej heller behöfdes något svar. Han älskade henne och hon förstod nu först att hon länge, länge älskat honom, Detta läste de i hvarandras blickar, läste det så länge och uppmärksamt, att de ej märkte huru dörren sakta öppnades, jemt så mycket att lady Harriets skälmaktiga ansigte visade sig, för att ögonblickligen derpå försvinna. Troligen var Molly den första att återkomma till en viss känsla af att någonting existerade utom det närvarande ögonblickets lycka, ty hon drog sig sakta ur Rogers armar och gjorde en rörelse, som för att skynda ur rummet, men han grep hennes hand, höll henne qvar och sade: ?Molly! Jag reser i dag till Hollingford — hvad får jag säga din far? Att du samtycker — Till allt hvad min fer önskar, Roger! hviskade hon utan att se upp. I detta ögonblick inträdde lady Harriet. ?Jag ser att ni användt tiden väl, mina unga vänner?, sade hon leende. Åhb, inga hemligheter för mig, jag ber. Jag har nyss berättat Molly min förlofning — jag hoppas hon besvarar mitt förtroende, Mr Hamey, jag lyckönskar er af allt mitt hjerta.? Och hon räckte honom sin hand, som nan blott t och eftertryckligt kramade i in. Men lady Harriet förjät honom det, ty an såg så lycklig ut. ?Jag borde bedja ep ursäkta att jag glömle att mitt besk här icke gällde Molly, nen öfverrskningen — tillfället —? Säg Ingenting mer, mr Hamley. Ni har MP onting att förebrå er?, svarade lady Harriet, ?men nu måste ni också göra mig den tHjensten att gå med detta bref till hertigen