Aftonbladet – 26 september 1866, sida 2

Med en flicka som ej är ung, icke mycket vacker eller älskvärd och icke rik, men som ända sedan sin tidigaste ungdom älskat och högaktat hertigen, och som med många fel och svagheter åtminstone eger den förtjensten att kunna uppskatta en ädel mans värde och känna sig hedrad af hans kärlek.? Oh, fröken Harriet, det är bestämdt...? Säg ut, lilla Molly! Ni gissar rätt — det är verkligen jag som blir så lycklig 14 Ack, fröken Harriet, så glad jag är! Och ni håller också mycket af honom? Jag har alltid gjort det, och jag tror att han äfven länge tänkt på mig, ehuru jag ej vet hvarföre han icke förut sagt mig sina tankar — jag tror knappt han vet det sjelf en gång. Det blef emellertid afgjordt redan i höstas, men som han då ännu bar sorg efter sin mor, ha vi ej förrän nu velat tillkännagifva det. Hvad som nu egentligen bekymrar mig är att jag på den der balen i Hollingford lofvade gamla fru Goodenough att om ie blef hertiginna komma till henne, klädd i krona och juveler, och förunna henne åsynen af en verklig herti inna i all sin glans.4 Men, fröken Harriet, skall ni då icke låta viga er i Hollingfords kyrka, liksom lady Cuxhaven? Och då kan mrs Goodenough få se er.? Det har ni rätt i, lilla Molly. Och det åminner mig om ännu en sak, Vet ni att SR Hamley är hemkommen ?? olly hade så när sprungit upp ur sofan. Men på sednare tider hade hon lärt ig att, synnerligast ibland, beherrska sina innesrörelser och således sade hon blott: Nej, det visste jag icke!4 Men den förrädiska rodnaden gick och kom på hennes kinder och hjertat klappade iom om det ville spränga sitt fängsel. Stac