Aftonbladet – 26 september 1866, sida 2

penningar så länge, ty här har du fullständiga drägter, både morgonoch aftontoiletter och promenadklädnirgar. Nej, söta Molly, se ej så allvarsam ut! Om du visste hvilket nöje det varit för mig att välja och ordna allt detta efter din smak, som jag så väl känner, och efter min egen, som jag, utan skryt sagdt, litar temligen på, så skulle du ej ha hjerta att förbittra min glädje! Mins du ej, när jag första gången reste till London, att din far gaf mig penningar dertill? Och du vet ej huru frixostigt han bidrog till min utstyrsel! Jag är viss på att han gaf mig det af godt hjerta och derför2 mottog jag det. Du kan tryggt af samma skäl taga emot min lilla gåfva, tillade Cyntia med en fuktig glans i sina vackra ögon. Molys penningar saknade emellertid icke användning. Mrs Gibson förklarade, sedan hon inspekterat Mollys klädningar, sina egna voro både gammalmodiga och dåliga, och sad att hon skulle skrifva till doktorn och bedja att få köpa s:g nya, hvarföre Molly öfverlemnade största delen af sin kassa åt styfmodren, som emellertid i sina bref till hemmet alltid glömde omnämna denna obetydliga omständighet. Deremot förekommo beständigt nya skäl för att uppskjuta mrs Gibsons hemresa vecka från vecka. Änvar det en konsert som Walter dn att bans svärmoder skulle bivista — Walter var så god och så uppmärksam! — än åter en bal hos onkel Kirkpatrick, som Cyntia och Molly ej ville besöka utan mrs Gibsoos uppmuntrande närvaro — stackars älsklingar! de voro så försagda, så blyga, så litet vana vid stora verlden! — än åter måste Cyntias helsa tjena till förevändning för ett förlängdt vistande i hufvudstaden. På detta sätt gick tiden, ända till medlet af Maj, då en dag lord Cumnors vagn stan