Aftonbladet – 26 september 1866, sida 2

redan vid första orden hade doktorn, som vanligt, tagit till flykten. Således fick Molly helt oväntadt sin styfmor till sällskap på resan och, som det snart visade sig, äfven under hela sitt besök i London. -Cyntia tycktes bli mer förundrad än glad öfver modrens besök ;. men hon sade ingenting, utan tillät mrs Gibson ostördt upprepa sina frågor om dotterns helsa och sina försäkringar om huru omöjligt det hade varit att låta Molly resa ensam. Molly, för hvilken allt detta tal om Cynlas svaga helsa, var alldeles nytt, kunde ej låta bli att finna det temligen öfverflödigt då Cyntia var sig alldeles lik, med samma rosiga kinder och samma strålande blick som förr. Då de blefvo allena i Mollys rum, frågade hon systern allvarsamt-om i verkligen ej var frisk. Cyntia skrattade. Jo4, sade hon, jag har sjelf ej haft minsta aning om att jag skulle vara sjukt, sade hon. Men mamma brukar ofta göra både mig och andra sjuka eller friska, alltefter som det passar hennes planer. Men åt oss ej mera tänka härpå. Se här är din garderobX, tillade hon och öppnade en dörr till ett litet klädrum der fler vackra ch eleganta klädningar voro upphängda. Men alla de här klädningarne4, sade Molly, äro de dina och hvar skall du få rum för dem? Nej, de äro icke mina, svarade Cyntia. Ja så; ja, mina klädningar taga ej mycket rum, rg Molly skrattande; men oappa har gifvit mig penvingar att köpa nya ket för. om dö vill Hjelpa mig dermed; Men hvem tillhör då alla dessa klädninsar 2 Dig, mitt hjerta! svarade Cyntia och l0g armarna om Mollys hals. aCöm dina