Aftonbladet – 25 september 1866, sida 3

. Jnans byggande, på sä son ckt ag, att tinget skul M:t begära kunglig proposition till nästa rik: dag om ett lånebidrag af 5,472,000 rår till ba ådana vilkor, som för an dra enskilda banor blifvit bestämda. Fjerde utskottet hade så till vida biträdt denn mening, att utskottet, vitsordande banans san nolika förmåga att i hög grad bidraga till jern handteringens. ortens och hela landets utveck ling och välstånd, föreslog landstinget, att, lik som förra riksdagens adel och bondestånd, ho K. M:t anhålla, att K. M:t, på nyss anförd: skäl, åt denna vigtiga fråga ville egna sin upp märksamhet och, i den tid och på det sätt, lämp ligt finnes, till en kommande riksdag göra fram ställning i ämnet, och borde jemväl den mening uttalas, att denna bana vore väl förtjent af at räknas såsom statsbana. Vid anställd proposition på förra delen af ut skottets tillstyrkande svarades allmänt ja, hva dan tinget skall till K. M:t aflåta sådan rekom mendationsskrifvelse. Deremot blef med öfver vägande nej den frågan besvarad, om landstin get skulle förorda banan att erhålla namn, he. der och värdighet af statsbana, hvilket sednare spörjsmål alliså fick förfalla. Landstingsskatt förklarades icke heller denna gång böra upptagas. . Östergötlands landsting. Härom yttrar Östg. Cor:espondenten: Man kan icke säga, att under detta årets landsting några i provinsens sociala utveckling särdeles djupt ingripande beslut blifvit fattade. Oberäknadt beslutet att ingå till K. M:t med en petition, angående östra stambanans fortsä tande, samt tillsättandet icke af en inspektör för folkskolan, utan af en instruktör, har man öfverlemnat en eller ett par frågor till vidare komitebehandling samt afslagit de öfriga. Södra Kalmar läns landsting. Vid landstingets sammanträde förliden onsdag afsade sig kapten Mannerskantz ledamotskapet i första kammaren, emedan han var invald i andra kammaren. der han önskade qvarstanna. Det vore visserligen för honom en stor utmärkelse att med en så betydande pluralitet hafva blifvit invald i båda kamrarne, men utan tvekan hade han dock bestämt sig för att fortfarande tillhöra de stridandes antal. Han önskade kämpa i lederna för lösningen af en vigtig fråga: nationalförsvaret. En annan fråga af mycken vigt låg honom äfven varmt om hjertat: ordnandet af våra penningförhållanden så, att egna tillgångar inom landet måtte kunna skapas för vår industris utveckling i stort och att medel måtte beredas åt jordbruket att kraftigt skrida framåt. Derefter företogs konungens befallningshafvandes i länet skrifvelse om antagandet af en länsarkitekt.) Det för frågans behandling nedsatta utskottet hade mlemnat ett afstyrkande utlåtande. Landshöfdingen baron Sköldebrand uppträdde och försvarade förslaget och visade nyttan och behofvet för kommunerna af dylika arkitekter. Det vore meningen att Kalmar Läns Norra och Södra landsting samt Östergötland skulle förena sig om en arkitekt och tillsammans bidraga till hans aflöning med 1060 rdr. På yrkande af rektor Dahlström begärdes votering, hvarvid utskottets afstyrkande utlåtande bifölls. Sedan upplästes ett längre intressant och sakrikt utlåtande af den vid 1864 år landsting nedsatta komit för utredande af frågan om de närarande finansoch tullsystemernas inverkan på länets jordbruk och industri. Komiten hade upprättat en jordbruksstatistik, som hvad Södra Möre angår var i högsta grad fullständig. Rektor Dahm hembar komitån sin och landstingets tacksamhet samt yrkade att utlåtandet och ett tabellariskt sammandrag af statistiken, såvidt den rörde södra landstingsdistriktet, måtte tryckas och ett visst antal exemplar utdelas till sockenbibliotek och kommunerna i orten. Yrkandet bifölls. A. P. Danielssons i Dystad motion om nationalbeväring på Öland föranledde en mycket liflig diskussion, hvarvid öländningarne med värma fäktade för att få ett nationalförsvar å ön. Motionären sjelf försvarade både klart och väl sin motion, lifligt understödd af ingeniör Engström, som framhöll Öland såsom en Sverges perla, den man ej borde lemna försvarslös, så att den kunde blifva blottställd för att tagas af ryssarne. Talaren yrkade på nationalbeväring efter gotländskt mönster. Rektor Dahm, häradshöfding Lindgren, Nils Petersson i Runtorp och rektor Dahlström uppskattade högt det vackra och fosterländska syftet i motionen, men ansågo att det tillhörde riksdagen att ordna nationalförsvaret. Det vore ej så farligt för Öland, trodde rektor Dahm. Ifall ryssarne komme innan nästa riksdag, då nationalförsvaret sannolikt blir ordnadt, kunde öländningarne lätt få understöd från fastlandet. Det låge ju knappt en mil derifrån. En annan sak vore det med Gotland. Det var flere mil skildt från moderlandet och behöfde således sin nationalbeväring. Hr Sjöstedt ansåg frågan ej blifva död utan få lif, derigenom att man hänskjöt den till nästa riksdag. Nils Petersson i Runtorp inlade ett varningsord till Öland, att ej i förtid öka sin beväringsskyldighet. Herrar Dahlström och Lindgren ansåge frågan ligga utom landstingets befogenhet. Ingeniör Engström invände att motionären blott begärt landstingets förord hos K. M:t för en öländsk nationalbeväring och att utskottet måtte tillstyrka landstinget att anvisa 500 rdr åt en komite af 2 officerare, 1 infanterist och 1 artillerist, samt 5 öländningar, som skulle utarbeta ett förslag. Rådman LL. Torpadie instämde med hr Engström och ansåg att i motionen röjde sig en ädel yttring af fosterJandskänsla. Man borde understödja folkets önskan att vilja försvara sig mot fienden. En annan talare invände att Ölands befolkning ej varit hörd i ämnet, att det endast vore 3 landstingsmän, som yttrat sig. Motionären genmälde, att det just vore hans afsigt att befolkningen måtte höras. Landstmget ansåg sig slutligen befogadt att upptaga motionen till behandling och vid an: ställd votering beslöts med 24 nej mot 10ja, att motionen, ehuru den gillades till syftet, ej skulle till någon landstingets åtgärd föranleda. Rektor O. E. L. Dahms motion om åtgärder till befrämjande af folkskoleväsendet blef, till stor förundran, utan diskussion af landstinget afslagen. a o N I anledning af Nils Håkanssons i Betekulla motion om anorånandet af arbetsinrättningar, beslöts att en komitå skulle utses, hvari såsom ledamöter invaldes; Nils Håkansson i Betekulla, rådman Torpadie och häradshöfding Lindgren. Rektorerna O. E. L. Dahms och OC. A. Dahlströms motioner om inrättande af en lägre landtbruksskola på Oland biföllos. Tinget beviljade ett årligt anslag af 1000 rår rimt, under förutsättning att Kalmar läns södra hushållningssällskap lemnar en lika summa. Statsanslag skulle ock begäras. Af komitens för sjukvårdsväsendets ordnande inom landtingsområdet uppgjorda förslag antogs, att hela landstingsområdet skulle utgöra ett sjukvårdsdistrikt, att sjuksängarnes antal inom distriktet skola utgöra 137, hvaraf 80 i Kalmar, 32 i norra länsdelen och 25 i Borgholm, att ett nytt sjukhus skall uppföras i Oscarshamn, att asyler med 3 rum och kök skola uppbyggas eller på annat sätt anskaffas i Högsby och Söderåkra. Förslag till härför behöfliga medels anskaffande skola af sammansatta finansoch sundhetsutskotten afgifvas. Brukspatronen O. E. Trägårdhs motion om anslag af 5000 rdr till anskaffande aftidsenliga gevär åt landstingsområdets frivilliga skarpskytteföreningar afslogs. V. konsul P. Deurells och rektor C. A. Dahlströms motion om en hamnanläggning på norra delen af Ölands vestra kust blef på landshöfding Fköldebrands m. fl. tillstyrkan, 8 SIN bifal, att la inget skulle hos Kon Maj:t vits