Aftonbladet – 25 september 1866, sida 2

— Svensk Bokhandelstidning, som jemte sin förtjenstfulla verksamhet för åvägabringande af samband i de svenska bokhandlarnes och bokförläggarnes verksamhet, äfven någon gång meddelar ledande uppsatser rörande ämnen, som med bokhandeln stå i samband, innehåller i sitt sednaste nummer en sådan, under rubrik ?Något om nedsättningar?. Mot denna artikels hela syfte och mot de i densamma uttalade åsigter nödgas vi i den läsande allmänhetens och i den allmänna bildniogens namn nedlägga en kraftig protest. Den går ut på ingenting mindre, än en uppmaning till sortimentsbokhandlarne att icke understödja prisnedsättningar å förlagsartiklar, d. v. s., förmoda vi, att bokhandlaren antingen skall rent af vägra att till försäljning mottaga artiklar, å hvilka förläggaren funnit sig böra bevilja prisnedsättning, eller ock, måhända, att han skall inskränka sig till att undanhålla den köpande allmänheten sådana artiklar. Artikelförfattaren söker gifva eftertryck åt detta sitt yrkande genom ett vädjande till bokhandlarnes egennytta, viljande han öfvertyga dem, att de hafva större förtjenst på att sälja ett mindre antal dyra böcter, än ett större antal till billiga priser. Hans bevisföring lyder sålunda: ?En bokvän köper t. ex. 30 volymer om året; dessa kosta efter vanliga priser, vi antaga 3 rdr stycket, 90 rdr; han köper lika: mycket i tio år, hvilket gör en f.rsäljning för bokhandlaren af 900 rdr under tio år. Men om vi antaga att han i stället köpt nedsatta böcker och lika många som förut, d. v. 8. 30 volymer, och erhåller dessa för ett af de på sednare tider vanliga röfvarepriserna, t. ex. å 1 rdr, så gör detta ett belopp af.30 rdr för året, eller under tio år (för lika många böcker som förut) en försäljning af 300 rår. Vi antaga vidare att köparen, för det goda prisets skull, köper dubbelt så många böcker såsom förut, alltså 60 volymer om året, så gör detta för tio år en försäljning för bokhandlaren af 600 rår (för dubbelt så många böcker som först nämndes). — — — Häraf visar sig att, ehuru sortimentsbokhandlaren har mera särskildt besvär och får vidkännas högre fraktkostnader för expeditionen af nedsatta artiklar än för vanliga, icke nedsatta böcker, så är likväl, äfven om han, såsom ofvan antagits, lyckats sälja dubbelt så många böcker, som under vanliga omständigheter, hans försäljning på det hela minskad med två-tredjedelar, hvarigenom han förlorar en-tredjedel af den vinst han under normala förhållanden kunnat påräkna.? Vi vilja icke inlåta oss i någon polemik med Bokhandelstidningen om det skefva i detta resonnement, äfven ur affärssynpunkt betraktadt, ehuru det, bland mycket avnat, väl skulle kunna mot detsamma invändas, att spridnivgen af böcker till billiga priser bidrager att i allt vidsträcktare kretsar sprida läslust, och derigenom öka afnämarnes antal. Vi inskränka oss blott att påpeka det krassa i den uppfattning af bokhandelns bestämmelse, som gör till bokhandlarens hufvuduppgift att bereda sig ökad vinst och minskadt besvär, samt angifver såsom medel till detta ändamåls uppnående bemödandet att inskränka spridningen af bokpressens alster. Vi älska att tro, det de flesta bokhandlare betrakta sig icke såsom vanliga krämare allenast, utan såsom i någon mån medarbetare i bildningens tjenst. Men illa skulle de uppfylla sina förpligtelser såsom sådana, om de skulle, enligt Bokshandelstidningens fingervisning, försöka något slags sammanrotning för att motverka spridningen af böcker till billigt pris, genom hvilken spridning den allmänna bildningen kan så kraftigt befrämjas, då den gör böcker tillgängliga inom vidsträckta kretsar, som eljest skulle blifva i saknad af detta tillfälle till själkodling. Väl veta vi, att en sådan sammanrotning, som Bokhandelstidningen åsyftat, är hardt nära omöjlig att åvägabringa och att, om den försöktes, den skulle straffa sig sjelf, enär andra personer icke skulle saknas, som åtog: sig försälj