Aftonbladet – 24 september 1866, sida 2

STOCEHOLM den 24 Sept. Lavalettes cirkulärdepesch till Frankrikes sändebud i utlandet kommenteras på följande sätt i Köpenhamnstidningen Dugstelegrafen: I Drouyn de Lhuys cirkulär för ett fjerdedels år sedan framhölls med bestämdhet, att Österrike borde bevara sin Pframstående ställning? i Tyskland. Nu förklaras det vara hökligt att Österrike alldeles jagats ut ur Tyskland: ?det är befriadt från sina herymmer med hänsyn till Tyskland, heter et — Han döde rigtignok, men Febren ham forlod, Detta är en förunderlig utveckling! För tre månader sedan utfärdades ett program, som Frankrike med tydliga ord tillkännagifver att det ämnar genomföra vid fredsslutet. Preussen sliter detta program i stycken. Då framträder man — det är andra akten — icke med anspråk, nej blott med en mycket vänskaplig antydan att, då Preussen blifvit så mäktigt, Frankrike nog kunde behöfva en liten kompensation. Den afslås totalt och ofördröjligen, och strax inträder frågan i en ny. sfer. Man, upptäcker och förkunnar ljudeligen, att Preussens utvidgning alls icke medför, någon fara för Frankrike; den kan för detta land vara komplett likgiltig. Preussen går oupphörligt allt dristigare fram på sin bana; söker göra BSachsen till en viljelös vasallstat; annekterar Slesvig och Holstein ufan att låta någon omröstning ega rum i Nordslesvig; står redo att kasta sig öfver Holland och inrättar en permanent eröfrings?-kassa på 80 millioner. rdr. Då kommer fjerde akten: Lavalette, Frankrikes utrikesminister ad interim, utfärdar en cirkulärskrifvelse, hvari säges, att Preussens stora utvidgning är — ej, som det förut hette, likgiltig, nej den är — gynnsam för Frankrike?, Och allt dettå har blott medtågit tre månader. Antingen måste Europas, och då särskildt Österrikes och Frankrikes natur — samt i följd deraf hvad för dem är ?gynnsamt? och ogynnsamt — under denna korta tid ha förvandlats till något så när motsatserna eller också måste franska regeringens åsigter ha undergått en dylik förvandling — det vill säga, derest ej Frankrike skulle vara betänkt på att bifoga en femte. och :sista akt, som passar ihop med den första. Dock, dertill-synes det onekligen vara blott ringa utsigt. I och för sig betraktad innehåller eirkulärskrifvelsen flere saker, som för vanliga ögön synas vara motsägande. Vi ha förut fäst uppmärksamheten på, att Lavalette, om han har rätt deri, att Preussens utvidgning. länder till styrka för Frankrike, enligt de allmänna tankelagarne måste hå orätt i sitt påstående, att denna samma utvidgning gör en förökning och omorganisation af franska armen nödvändig. Frankrike kan ju på köpet låta sina strider utkämpas af sitt nya, starka bålverk — Preussen, Vidare synes Lavalette råka i strid med sig sjelf, då-han å den ene sidan glädjes, att natiovalitetsprinciper gör sig gällande i Tyskland, och å andra sidan är lika belåten -.med Österrikes framtida ställning, som sätter det i stånd att koncentrera sina krafter i östra Europa?, och som låter det behålla ?en befolkning af 35 millioner?. Ty; skall nationalitetsprincipen segra i Tyskland, så måste sannerligen tyskarne i Österrike skiljas från det ur Tyskland utstötta Österrike. Då måste ej blott Prag och Brinn, utan ock Wien och Grätz upphöra att vara Österrikiskastäder, och då måste Österrike ytterligare afstå en liten befolkning af omkring 8 millioner, eller väl till och med 9, itall: judarne, som alla ha tyskan till modersmål, skola räknas till tyskarne. Österrike kommer då att få, ej 35 millioner inbyggare; utan — då det tillika mister Venetien — enligt sista folkräkningen mellan 23och 24-millioner. Lavålette synes ha lätt att föra stora tal på tungan. Konseqvensen af den utveckling, varöfver Lavalette för Frankrikes skull är så glad, måste nödvändigt vara Österrikes tillintetgörelse och upprätiåndet af ett hela Tyskland -omfattande Preussen. Att döma af franska regeringens utlåtelser nu för tiden, skulle det vara öfvermåttan gynnsamt för Frankrike, om detta sker så fort som möjligt. Helt visst ligger det något af de ?Napoleonska idterna? i det välkommen, hvarmed fransmännens kejsare helsar den ?nätionella rörelsen? i Tyskland. Den store Napoleon yttrade på S:t Helena: ?en af mina största tankar vär såthmanslutning och koncehtrering af de geografiska folk, som revolutionerna och politiken upplöst och styckat. Man kan sålurda i Europa räkna) öfver 30 millioner fransmän, 15 millioner spanioher, 15 millioner italienare och :30 millioher tyskär; min önskan var att af hvart och ett af dessa folkslag bilda en enda nationalstat?, Men det är näppeligen fullt riktigt att krypa bakom debna onekligen stora auktoritets rygg, så länge det ej ännu är åfgjordt, om det, som i Tyskland föregått, är en tysk national sammanslutning eller en utvidgning af er preussisk eröfringsstat. 2) Man komme ihåg, att detta yttrades år 1816. EEE ERA mr Of Ar RS OM