Aftonbladet – 22 september 1866, sida 2

mm rn mycket gladate än förr. Jag tror att hon trifves bättre i sin nya bostad än vid Hamley Hall. 4Naturligtvis vill hon ej låtsa om annat; det förundrar mig dock att squiren vill anförtro den blifvande fideikommissarien så helt och hållet i den der franska tjenstfliekans vård, såvida han ej tävker att... hade der nyligen varit något bref från stackars Roger? Stackars Roger!4 Molly höll på att bli förtviflad. öfver detta stackars?, med hvilket epitet hennes styfmor alltid var mycket frikostig, ehuru hon aldrig användt det mera opassande än nu, tyckte Molly. Men hon visste af gammalt att det var fullkomligt ändamålslöst att motsäga mrs Gibson, och hon sväljde sin harm. och sade blott: Nej, der vär intet bref. Du hörde således ingenting om honom ?4 Jo, Aimee talade om honomX, svarade Molly och rodnade åter, ty nu först kom hon ihåg att hon och mrs Osborne talat mycket mer om Roger än om något annat. Det tror jag nog. Det skulle ej förundra mig om den listiga damen ville fånga också honom i sina nät. Jag undrar just hvad squiren skulle säga om något sådant? Ett dylikt giftermål måste naturligtvis ske i utlandet... men hvad felas dig, barn?4 tillade mrs Gibson, ty Molly hade uppgifvit ett lätt rop af smärta. Jag har stuckit mig i fingret4, svarade hon, ty hon hade verkligen stuckit udden af sin brodersax så djupt i fingret att det blödde starkt. Blöder det? Håll det i kallt vatten, så stannar blodet straxt4, sade mrs Gibson, och Moll skyndade upp på sitt rum för att jätlyda tillsägelsen. Det dröjde länge innan hon återkom och