Aftonbladet – 21 september 1866, sida 3

laddnlagsgevär uppfunnit ett slags tändnålskan marladdning, fastän han aldrig hört omtalas de preussiska geväret. Han hade, med tillhjelp a en bysmed, tillyxat på ett mycket klumpigt sät ett gevär af Wredes modell och dermed begifvi sig hit att söka patent, köpare för patentet sam om möjligt utsigt att få täfla om och vinna de höga pris som engelska regeringen utsatt för de bästa dylika vapen. Täflingen skulle ske på vå ren 1865. Medellös hitkom han och kastade si; genast i händerna på hvem som ville och kund hjelpa honom... Man erfor att engelska regerin gen ej tillät täflan utan med till kammarladd ning konverterade Enfield-gevär. Det lyckade Rydbäck få medel att köpa ett dylikt. och han numera patenterade invention apterades dervid men ej af en skicklig vapensmed, ty dertill had han ej råd, utan af en fuskare. Arbetet såg ru skigt ut och var högst felaktigt. Medel had han ej att anskaffa en apparat att låta förfär diga sina patroner med, utan gjorde dem sjel för hand. Man kan tänka huru bristfälliga d då skulle blifva. Krut, bly och tillbehör köpte han i 4 och blef följaktligen uppskörtad Mannen var så tarflig och tillbakadragen, at ingen synnerligen tog sig af honom, ej helle hade han någon hjelpare och vat okunnig mec språket. Han lyckades dock få upplåna så myc ket, att en skicklig vapensmed: gjorde ett pal Enfieldvapen med hans kammarladdningsappa rat, och just dessa har jag sett samt funnit a! den lilla erfarenhet jag har, att både exercis och laddning äro högst änd amålsenliga. Ett ytterli gare bevis för att inventionen ej är utan värde, är att svensk-norske militär-attachten i Paris major Staaff mycket intresserat sig för Rydbäck och uppoffrat ej obetydligt på vapnets fullkom. nande. Här kunde han dock ej få tillåtelse att täfla. Alla möjliga hinder uppställdes. Härlåg han under afvaktan på svar från auktoriteterna och personer, som skulle köpa patentet; dagar gingo, månader likaså, och till slut måste R., utblottad och skuldsatt, hemresa. Genom välvillighet af värden på ett härvarande hotell, hade han kunnat utan att hungra ihjäl uppehålla sig så lång tid. I Sverge har han sökt, men ej funnit något understöd, ej heller har man ens beaktat hans id, ty han var ju, liksom hr von Dreyse, ej en man af facket. Derföre kunde han ju ej begripa något. Och dock anser jag hans d mångfaldigt bättre än den preussiska, som ag noga känner och sett; han har sin knallsats . vanlig knallhatt, hvarigenom armåns tändhatar kunna användas. Patronen har den fördelen att kunna uthärda hvad väderlek som helst. Gevlret blir ej smutsigt och man kan skjuta så många skott man önskar i följd utan men samt så snabbt, som öfningen att inlägga patronen nedgifver. Dessutom har idn den stora fördel, ut vår Wredes gevär kunna förvandlas med en omkostnad af jag tror.5 å 6 rår rmt pr st. till cammarladdnings-tändnålsgevär. Likaledes kan nan lätt applicera en apparat, hvarigenom många kott kunna laddas på -en -gång och -afskjutas öljaktligen i lika snabb följd som Sniders. redes gevär äro ju ypperliga, det känna vi, nen alldeles olämpliga för krigsbruk, ty hvarje karpskytt kan af erfarenhet intyga, att efter få kotts aflossande är knappt möjligt ladda dem itan mycket arbete. Skulle nu Rydbäcks id tunna vara användbar, skulle visannolikt erhålla tt förträffligt och billigt vapen: af -svensk kontruktion. Hvad Rydbäck borde kunna påräkna iksom hr von Dreyse, vore ett opartiskt grankande och försök af kunniga män både inom ch utom facket. I Sverge är ej brist på redara och kunniga män, som gerna skulle ingå i n dylik komite, och kanhända erhölle vi då ett jelfständigt vapen, bättre än andra länders.