Aftonbladet – 20 september 1866, sida 3

Femöreföreningen. Då Femöreföreningens verksamhet, som afser att bereda hem och undervisning för Lappska barn, utan tvifvel är af beskaffenhet att intressera en större allmänhet, torde följande skrifvelse från inspektorn öfver Båtsjaurs barnhem med nöje läsas. Skrifvelse från kyrkoherden P. Th. Winaberg. Till Svenska Missions-Sällskapets högleflige direktion ! Då nu Båtsjaurs Ne Barnhem, som har Femöreföreningens frivilliga bidrag och Svenska Missions-sällskapets beredvilliga föranstaltande att tacka för sin tillkomst, nära ett år varit i verksamhet, så infann jag mig i egenskap af inspektor, uti detta Barnhem den 26 förlidne Juni, för examens hållande med frieleverna derstädes, som nu äro elfva till antalet. Examen började nämnde dag kl. 3 eftermiddanm och fortsattes oafbrutet i 4 timmars tid till . 7 på aftonen, dels åpå lappska språket och dels på det svenska, emedan 5 af de nuvarande eleverna hade läst lappska och 5 läst svenska, samt den å katalogen först rn och skickligaste Olof Andersson Besett läst både lappska och svenska, Under årets lopp hade dessutom, vid den tid då de lappska nattvardsbarnen beredas till sin första nattvardsgång, tvenne bland de å katalogen upptagne 13 barn, Johan Larsson och Lars Pehrsson Spjelok, i anseende till sin framskridna ålder, nemligen 20 år, blifvit konfirmerade, och hvilka nu, till följd af sin aflägsna vistelse långt upp i fjellen, ej voro närvarande, De 11 barn, som således egentligen numera tillhöra barnhemmet, och som alla voro närvarande, hade inhemtat ra goda kunskaper, särdeles i kristendom, sång och Rkrifning: Förhöret, som i min närvaro förrättades af kateketen Rhen, med hvars examenssätt naturligtvis de unga eleverna voro mest vana, och hvilket tillika ingaf barnen större frimodighet att afgifva sina svar, började straxt efter bönen med innanläsning och af det upplästa stycket eller berättelsen föranledda enkla frågor af läraren och svar aflärjunfa enligt Lundgrens bibliska historia, samt fortsattes med katekisation, stafningsreglor, sångmelodier, skrifning, m. m. För att högloflige direktionen må hafva en desto tydligare öfverskådning å hvad språk hvarje barn har läst, så har jag id hvarje barns namn å ;katalogen anmärkt det språk. lappska eller svenska, somj hvartenda barn inlärt; äfvensom hvilka, nemligen en utgången och en qvarvarände gosse, som tala och läsa båda språken. Hvad språk hvarje barn har lärt sig, kan visserligen äfven till en del skönjas af innanläsningskolumnerna, ehuru ej så klart och genast i ögonen fallande, som genom anteckning derom vid hvarje barns eget namn å katalogen. — Beträffande läraren, så har han genom flit och lämpa undervisningssätt förvärfvat sig barnens kärleksfulla förtroende och alla rättsinnigas belåtenhet.. — Rörande fosterföräldrarnes beteende mot barnen, är ock intet att anmärka, då barnen, oaktadt missväxt i orten, likväl genom spannmåls inköp från andra håll erhållit tillräcklig föda, och i öfrigt åtnjutit god renhållning och öm modersvård. Vid examenstillfället voro ock alla barnen snyggt och väl klädda. Sedan examen var slutad, hölls af läraren åter bön jemte sång, hvarefter akten af mig fullär. lades med några hjertgripande förmaningsord ill samtlige barnen, att betänka huru oändligen nycket de hafva sin Gud och barmhertigt goda nenniskor att tacka för, dåj de så helt och hålet få åtnjnta den skönaste arfvedelen, undervisningen, samt derjemte kläder och föda på anIras bekostnad; och hvarföre de ock, såsom en lott ganska ringa tacksamhetsgärd för all denna sodhet, borde, under ständig tanke på Guds hury osynliga närvaro, allestäds, så i skolan om hemmet, förhålla sig beskedlige, för att nu läroåren, med Guds hjelp, lägga grund för ett vättre lif efter detta. Andtligen erinrades ock le elfva barnen, hvilka alla ännu tillsvidare be