Aftonbladet – 20 september 1866, sida 3

Å UTRIKES TYSKLAND. ) Kreuz-Zeitung påpekar i en ledande ar. Itikel de faror det skulle medföra för PreusIsen, om det lyckades regeringens motståndare att förlama dess kraft genom att motIsätta sig de finansoperationer, som äro nödI vändiga för att fylla statskassan. Som bekant spelar statskassan en vigtig roll i Preussens historia. Den sednaste tidens erfaren het har åter på ett handgripligt sätt bevisat Jhuru vigtigt det är att staten under krigiska tider har en välförsedd och disponibel kassa ätt tillgå, då det just under sådana förhållanden är både svårt och dyrt att uppwaga statslån och Srentaf omöjligt att realisera värdepapper. I betraktande häraf, säger tidningen, kunna vi ej tro att den anti-monarkiska tendensen i representantkammaren skulle segra öfver sakkunnig insigt och patriotism. Om grefve Bismarcks helsa skrifves i Spenersche Zeitung, att ministerpresidenten varit beständigt sjuklig alltsedan sistlidne December månad, och att de oafbrutna ansträngande arbeten, hvarmed han icke destomindre sysselsatt sig, ha medfört en afmattning, som bland annat yttrar sig i neuralgiska plågor och gör det till en nödvändighet att afhålla sig från allt arbete. På läkarnes enträgna tillstyrkande har grefven redan den 12 dennes: begärt permission för att begifva sig ut på landet, men hans helsotillstånd har hittills hindrat honom att företaga denna resa. — Krigsministern Roon skall också blifvit medtagen af sista tidens öfverväldigande arbeten; han har företagit en resa till sachsiska Schweiz, och under hans frånvaro fungerar general Schiätz i hans ställe. De officiella preussiska tidningarne meddela nu ordalydelsen af det mellan HessenDarmstadt och Preussen afslutna fredsfördrag, hvars väsentligaste bestämmelser redan äro bekanta. Från Berlin berättas att darmstadtska regeringen icke inväntat den bestämda tiden för utbetalning af krigskostnadssumman till Preussen, utan redan den 6 dennes erlagt hela beloppet, 6 mill. gulden, kontant. Man bar på flere håll inom Tyskland ytt: rat förundran öfver att grefve Bismarck i motiverna till lagförslaget om hertigdöme: nas annexion gjort så mycket afseende på storhertigens af Oldenburg örisanspråk. emedan man antager att någon allvarsam betydelse aldrig blifvit tillagd dessa anspråk. Nati nal-Zeitung vill emellertid veta, att preussiska kabinettet beslatit sig för att gå försigtigt tillväga i denna punkt, emedan Oldenburgaren eljest kunde till kejsar Alexander återgifva de arfsrättigheter, som Ryssland en gång till honom afstått, och kejsaren i sådant fall göra svårigheter vid frå: an om Holsteins annexion. Preussen önskar dessutom förvärfva en liten landsträcka vid Jahdebugtens vestra sida, hvarigenom en jernväg skall anläggas, samt den lilla ön Wangeroog med sina förträfffiga sjöbad:. Storhertig Peter får deremot 2 qvadratmil i Holstein och, såsom det påstås, dessutom en icke obetydlig penningsumma. ÖSTERRIKE. Sedan fältmarskalk John öfvertagit ledningen af krigsministeren, går det slag i slag med förändringarne inom militärväsendet. Den första och mest i ögonen fallande förändringen är att general Gablenz blifvit entledigad ; men. tror att flera högre officerare, som under Benedek fört kommandot öfver armekårer, komma att dela samma öde, och i anledning deraf råder den största spänning i de militära kretsarne. Benedek sjelf har deremot icke fallit. i onåd. — Såsom ett bevis på att förhållandet mellan Preussen och Österrike ännu sär långt ifrån vänskapligt, anföres att man efter fredsslutet utstrukit konungens af Preussen och de preussiska prinsarnes namn såsom titulärchefer för österrikiska regementen. andra sidan har man också lagt märke till, att de i Böhmen förlagda preussiska officerarne före sin bortmarsch företogo noggranna rekognosceringar och mätningar. ITALIEN. Rörande folkomröstningen i Venetien heter det i Independance, att frågan härom ännu möter några svårigheter: Oroligt öfver de slitniogar, som framkallats genom den form, hvarunder denna provins blifvit afträdd, dröjer kabinettet i Florehs med att rätta sig efter hvad franska regeringen anbefaller det att göra. Frankrike fordrar vemligen, att under det omröstningen sker icke några italienska trupper eller kommissarier skola få finnas i landet, på det befolkningen måtte kunna alldeles fritt gifva sin önskan tillkänna. Formen för omröstningen är likaledes föremål för underhandlingar, i det den af Frankrike föreslagna är mera omfattande, än den Italien vill medgifva, Emellertid är det sannolikt, att ka-. binettet i Florens till slut ger med sig i dessa olika punkter. Antalet af trupper, som ligga i Venetien, har redan blifvit betydligt inskränkt och konungen har lemnat Padua och rest till slottet Sommariva i Piemont. Italiens intresse och de tilldragelser, som skapat dess enhet, fordra, att man icke skall kunna misstänka det för att hafva tillvunnit sig Venetien med tillbjelp af något slags pm ; till och med skenet af att band läggas k riheten måste undvikas och kabinettet i Florens bör så mycket mindre draga i betänkande att låta venetianerne lägga sina önskningar i dagen i deras fulla öppenhet, ju mera det på förhand är säkert på det resultat det önskar uppnå?. I bref från Florens till tidningen Temps berättas, att Österrike i ersättning för Veaetiens afstående fordrar en summa af 500 millioner, under det Italien vill betala blott 250—300 millioner. I den af Österrike begärda summan :ro konungens af Neapel och rertigens af Parma fordringar inberäknade. c Den ET fordrar tillbaka icke minIre än 40—50 millioner, som Garibaldi sejvestrerade. Deremot göra icke storhe:ti