Aftonbladet – 20 september 1866, sida 3

) förtviflade eller var bängstyrig. Den 45:dje di Igen kl. 11 f. m. upptäcktes land ett par dag: Iförr än man trott. Det var Mauna Loa. E flagga saltes på en stång och upptäcktes frå land, men der aktade man ej på signalen, em: dan man trodde båten vara ute på fiske. Nä mande sig Lapahoehoe, påträffade man två ir födingar, som kommo utsimmande, och då dess funno huru svaga och kraftlösa männerna vor togo de åror och rodde båten till land. Ingen: besättningen kunde gå eller stå, utan infödir garne måste bära dem upp. Ehuru dessa män varit 43 dagar under sådan omständigheter, nästan utan föda, var dock ir gen sjuk, och ingen hade dött på vägen. —L — Ett vad. Bonden Lars Olof Larsson Lögde, Nordmalings socken, drunknade un der badning i Lögde elf den 21 Aug. On bändelsen förmäles följande: Larsson hade samma dag förehaft höbergning å en honom tillhörig, invid nämnda vattendra; belägen äng, deruti biträdd af skräddaren Jakol Holmberg. Sedan arbetet var slutadt hade Lars son föreslagit Holmberg, att de skulle gå nec och bada, och under samtalet härom väckte äf ven Larsson förslag, att de skulle kappsimm: öfver elfven om 50 rdr. Härpå ville Holmberg till en början icke ingå; men på upprepade upp maningar hade han dock till slut öfvervunni betänkligheterna. Efter skedd afklädning be gålvode sig samtidigt i vattnet, men Larsson hade icke hunnit midten af elfven förrän han började sjunka, ehuru han syntes arbeta för al! hålla sig ofvan vattnet. Kort derefter försvann han i djupet, utan att med lifvet åter uppkomma. — Vädret och årsväxten. Från Jönköping skrifves den 18 Sept.: Väderleken är, till landtmannens sorg, just ej af hugnerik beskaffenhet. Är det någon dag vackert väder, så regnar det desto mer den följande. Ännu finnes likväl hopp att vårsäden Kr kunna inbergas i ett någorlunda hjelpligt skick. Från Ystad skrifves den 17 September: Ett ganska häftigt åskväder gick i går afton öfver staden och dess trakter. Det var visserligen af kort varaktighet, men det åtföljande strida regnet lärer dock ha varit menligt för den ännu oinbergade säden. Från Nora skrifves den 18 Sept.: Väderleken är fortfarande särdeles bedröflig och förändring till en bättre tyckes låta vänta på sig. Dagligen regnar det härstädes. I går straxt på em. lät åskan höra sig öfver staden med några starka blixtar och knallar, hvarpå följde starkt hagel och regnskurar. Väglaget är ohjelpligt. De storartade förhoppningar, landtmannen med skäl kunde hysa om rik sädesskörd, tyckas nu intaga en dyster karakter, då säden börjadt gro, nalmen visa tecken till förruttnelse, hvarigenom fara hotar, att större delen af hafreskörden går hjelpligen förlorad. Potatisen är synnerligast vå lerjord angripen af sin vanliga sjukdom, och tjelkarne å densamma svartna. Särdeles betänkigt serdet ut för kommande års rågskörd, då let lån; aviga regnandet till en del omöjliggjort våde rågsådden och de för densamma nödiga örberedande jordarbetena. Från Eskilstuna skrifves den 18 Sept. : Väderleken är nedslående med föga omvexling. Jet ihållande regn, som under tvenne månaders id nästan oafbrutet hemsökt orten, har icke cunnat annat än tillintetgöra landtmannens förSe om en god skörd. Också har höstäden blifvit i största brådska inbergad, påflere tällen skadad; vårsäden står i skyl; den synes örja mälta, och man befarar, att den, införd i adorna sådan den nu är, skall mögla eller brinna.