blott alltför ofta har jag lyssnat till dylika ingifvelser — men jag har också aldrig mött annat än hårdhet — aldrig kärlek och godhet hos någon annan än dig och din far!? Men nu, Cyntia, då du är lycklig, bör du ej längre lyda onda tankar. Din man, som älskar dig så ömt, kan visst aldrig blifva annat än god mot dig...7 Nej, Walter är god, mycket god, det är sannt. Det finnes dock många slag af godhet, och — men det, är detsamma — derom är icke nu frågan. År du ond på mig, liten Molly 24 ?Nej, men ledsen; ack, om du ville gå till mamma nu och säga henne — och bedja henne... Cyntia började skratta. Öch bedja henne om förlåtelse kanske ?? sade hon. Nej, Molly, det skulle icke tjena till det minsta. Känner du icke mamma bättre än så? Men jag glömmer att des som sjelf är god och varmbjertad aldrig kan tro att någon kan vara raka motsatsen, — Tänk icke mera härpå, Molly, utan hjelp mig att läcga in de här spetskragarne. Med mamma skall jag nog stifta fred på mitt eget sätt. Aro icke dessa spetsarne bra vackra? Jag köpte dem i Mecheln.4 Och Cyntia stiftade fred med sin mor, men ingen visste egentligen huru det gick ill. Molly fick dock en aning derom då mrs Gibson några dagar sednare visade wenne ett utmärkt vackert och dyrbart spetssarnityr, det vackraste af dem hon sett Cyntia ordna för inpackningen, dagen före len då de nygifta reste. Emellertid tilloragtes aftonen af denna dag i allsköns fröjd och gamman och mrs Gibson och hennes lotter voro vid gladare lynne än någonsin. Följande morgon afreste det unga paret