Tack, mitt älskade bjerta! Men i all: fall kan jag ej lemna Molly för mycket al lena, och pappa också — det är bra sorg ligt att vi ej kunna bo i London!? Molly, behöfver du ej oroa dig öfver mamma, hon har lofvat att komma till mi; så ofta jag ber henne och vara hos mig si länge jag önskar.? Molly lofvar ingenting dylikt utan at rådfråga mig?, sade mrs Gibson, ytterlig harmsen och missnöjd. ?Ett besök i Lon don är så kostsamt, synnerligast för en ung flicka, att det verkligen ej fär ske alltföi ofta. Och dessutom fordras dertill både pappas och Walters bifall.? Ja7, svarade Cyntia, ?och derföre är de ej heller värdt att tala derom ännu, förrän jag fätt se mitt hem och ordnat det efter min egen smak — då först skall jag skrifvs och påminna Molly om hennes löfte att vara den första som besökte mig.? Cyntia!? utbrast modren, denna gång verkligen sårad och ledsen, men Cyntis stannade ej för att höra på den klagoviss hon väl visste skulle följa, utan lemnade rummet för att tillse nedpackningen af sina kläder, åtföljd af Molly, som utan att bry sig om hvad styfmodren sade, skyndade efter systern. Cyntia, Cyntia!? sade hon, så fort de hunnit in i den sednares rum, Phuru kan du ha hjerta att grn din mor så ledsen? Det är grymt af dig att så leka med hennes känslor — hon håller ju så mycket af dig!? Du har rätt, Molly, jag borde ej bafva sagt detta, men frestelsen blef mig för stark. Det var som en ond ande hviskat i mitt hjerta att jag nu kunde återbetala henne den kärlekslöshet, den köld, hon alltid visade mig, just då mitt barnahjerta längtade efter värma, efier kärlek! Ack, Molly —