Aftonbladet – 19 september 1866, sida 2

sig med att se på förmaksfönstren? Och ni viftade med era näsdukar och lade handen på hjertat, och —? Nej, söta Cyntia, låt oss ej tala mera derom. Jag kan ej låta bli att se att du gör alla slags oriktiga uttydningar af hvad jag säger och det plågar mig.? ?Jag vill visst icke plåga dig; älskling?, sade Cyntia och kysste Molly på pannan, men få se ändå om icke min förutsägelse en gång slår in.? SAtt du kan ha hjerta att tala så, Cyntia! Roger är ej den som glömmer sin törsta kärlek.? Bah! Alla männer glömma både sin förata och andra kärlek och den tredje med, om den råkar blifva orätt placerad. Men der kommer din tar och Walter tillbaka. Se på dem så bra de se ut båda två! Molly följde uppmaningen och måste till: stå att Cyntia hade rätt. Ännu hade ej mr Gibsons mörka, buekliga hår bleknat, hars gång och hållning var spänstig och säker och blicken lika klar som förr. Kanske hade hans panna fått ännu några djupa fåror och hans figur förlorat något af sin fordna elegans, men det oaktadt såg han. ännu bra ut och såg icke mycket äldre ut än sin följeslagare. Mr Henderson var onekligen en mycket vacker karl; Cyntia talade ofta derom, litet för ofta, tyckte Molly, som ej satte så särdeles mycket värde på denna egenskap. Hon skulle tyckt mera om att Cyntia talat om hans goda hjerta, hans upplysta förstånd, men derom sade hon inoenting. Molly antog emellertid att han egde båda delarne och öfvertygade sig att det var hennes eget fel, om hon ej säg nåsot prof derpå. (Forts. följer )