Aftonbladet – 19 september 1866, sida 2

kände de båda, då de en timma sednar omfamnade hvarandra och med hjertlig uppriktig glädje på det gamla förtroliga sät tet, hand i hand, sutto i förmaket vid de ena fönstret, under det mr Henderson ar tigt samspråkade med sin svärmoder och mr Gibson. Cyntia var sig lik, blott om möjligt änn vackrare, och mycket vänligare än förr mo sin mor hvilken ä sin sida öfverhopade dot tern med ömma ord och smekningar. Mi Gibson tycktes alldeles hafva glömt att der vackra styfdottren fordom icke alltid vari honom en så lydig dotter, och behandlade henne med en blandning af artighet och godhet, som gjorde att hon ä sin sida kände sig lugn och glad, viss om att ingen mere tänkte på fordna dagar, Kanske var de deraf hennes vänlighet mot modren hade kommit. Dagarne gingo fort och gladt under der tid de nygifta vistades i Hollingford. Molly och Cyntia hade haft många förtroliga sam. tal, men ännu hade ingen af dem nämni Rogers namn. En dag sade Cyntia emel lertid helt oväntadt: När kommer Roger tillbaka ?? I vår eller, i sommar — jag vet icke rik. tigt, svarade Molly, ?men hansr sa skulle räcka minst ett halft år, sade han sjelf.? Såg du honom ofta ?7 Nej, icke ofta, och på sista tiden all icke, ty lilla Osborne fick skarlakansfebern, som du vet, och pappa förbjöd allt umgänge mellan oss och Hamley Hall.? Det var skada, mitt lilla hjerta.? Skada? Hvad menar du, Cyntia? Jag menar att jag eljest säkert fått höra — nå det är detsamma hvad jag menar. Mins du hvad jag en gång spådde dig, Mölly ?? i