Ett offer för koleran. I huset n:r 9 vid Stora Humlegårdsgatan bodde under en längre tid en fattig, men arbetsam och lycklig familj. till dess den grymme härja ren kom och bortryckte familjefadren och lem nade enkan med trenne små barn, hvaraf det äldsta är fem år gammalt, såsom rof för den bittraste nöd. Flyttningstiden står för dörren — och hvart skall hon taga vägen med sina små, då hon ingenting eger till hyra? Hon har väl hoppats att få in sin äldsta gosse vid frimurarbarnhuset, men detta hopp har ännu icke gått i fullbordan. ?Stockholms fattigvårdsnämndr ar visserligen tryckt en mycket vacker och redig stämpel på enkans presrpetyg men någon hjelp har hon ännu icke erhållit; först efter qvartalets slut, heter det, d. v. s. efter tre månaders svält och elände har den fattiga modren att räkna på — 18 rdr, till hjelp för det yngsta barnet. Om familjen under denna tid svälter ihjäl — om hustrun med sina tre barn vräkes på gatan, — det finnes ingen, ingen på jorden, som bryr. sig om. Ingen hjelp finnes skledes annat än 1 den allmänna barmhertigheten. Till dem, som ömma för det oförskyllda lidandet, ställes alltså härmed en uppmaning, att antingen besöka den stackars enkan, hvars namn är Mathilda Haglund, i hennes bostad, eller också aflemna en skärf till hennes understöd — på Aftonbladskontoret, hvarest finnas prestbetyg och ordningsmannens intyg, som anmäler att hon är utfattig och uti de mest ömmande omständigheter. — De möjligen inflytande medlen skola i tidningen redovisas. Herman Bjursten.