n ligasle minnesmärken. Den åaidrige Fau-)bourg Saint-Germain står på vippen att vändas upp och ned på, och det rakt rasibus ändå, tör stt bereda rum åt en boulevard med samma namn. Femtio högtidliga och heliga hoteller eiler så omkring skola falla utan större bråk än den simplaste speceributik. Denna egalitet inför hackan är, som ni lätt förstår, just inte i smaken bos de a I aristokratiska herrskaperna, hvilkas vanor lerigenom på det obehagligaste bli störda. Också hör man från alla håll en riktig kon3 sert af lamentationer. Hvar skall man nu ,jigen kunna gruppera sig? Hvar kunna uppl rätta en center med förstånd? Alla qvarter rläro nu mer eller mindre belamrade med bourgeoisiens femvåningshus eller finansparilvenyernas palatser. Man försäkrar, att en I hop nödtvungna emigranter komma att slå sig ned i den store konungens stad, i Versailles, som på det viset skulle återigen komma att få hysa blaserade hyresgäster. Hvilka kuriösa minnen skulle ej dessa hus I vid rue de Lile och vid rue de Dominique I komma att berätta, um de bara kunde! Det lär ju ett Paris som ger sig på väg och I hvaraf drsgen ej skola återstå, ifall icke I någon historiograf tager till pennan för att låta dem kefva upp igen! Följande historiette berättas af en Parisertidning, som tilläger att den är så myeket roligare som den är sann: Baronessan de X hade just kommit hem till sig och hennes kammarjungfru skyndade att underrätta henve, att en kommis från en af de förnämsta pappershandlarnei Paris hade lemnat ett paket till baroneszan. Hon framlemnade paketet. Men jag har ja ingenting beställt hos hr Y7?, svarade baronessan med förvåning. ?Låt roig få tala vid den unge mannen.? Medan kammarjungfrun uträttade sin matmoders befallning, öppnade hon paketet, som invehöll 100 fina glacerade visitkort, å hvilka namnet ?M. Henri? stod graveradt och derofvanföre ettadligt vapen. Den unge kommisgn inträdde. ?Här är något misstag å färde?, sade baronessan i det hon inlindale korten i papperet. 7 har ej beställt något hoa er och för öfrigt är det hvarken min mans eller min sons namn, Var derför god och teg dem tillbaka.? ?Men ni är ju baronessan de X?? frågade kommisn och då han härpå fick ett jakande svar tillade han: ?I det fallet äro korten beställda åt någon i ert hus och jag måste lemna dem här, såsom jag blifvit befalld.? Baronessan sökte förmå honom att taga med sig paketet, då kammarjungfrun, som hitiills varit stum, sade: Korten tillhöra, som jag tror, ? monsieur Henri, fru baronessans kusk.? Henri! vår kusk !? utropade baronessan, på det högsta öfverraskad. Åh, madame! Fast mean är tjenare, så kan man väl bestå sig visitkort liksom herrskapet gör, inföll kammarenärian lite spetsigt. Jaså, ni bestå er också med visitkort Nå, det må nu vara, men med kvilken rättigbet sätter monsieur Henri vårt vapen ofvanför sitt namn ?? : ?Jo, när madame sätter det i hans livrå knappar, så tycks det som han skulle bal rättighet att sätta det öfver sitt namn också?, svarade kammarjungfrun med så docerande ton, att baronessan brast ut i det muntraste ! skratt. Apskallsteorien är en ledsam teori, och: det ekulle just vara en tysk som skullel4 komma fram med den. Det ärnu temligen i länge sedan men hörde af denna teori, men ! ni kan tänka er, att den blifvit ordentligen li ventilerad så nyligen som den 25 Augusti, ! i schweiziska staden Bern vid det der sagde i dag öppnade helvetiska naturförskaremö-J tet?. Det var naturligtvis en tysk, som åter: igen drog fram apskallsteorien, en doktor) Vogt, som höll ett grundligt föredrag rö-li rande apornas cranier. Dr Vogt anses varal:t en bland de djerfvaste tyska naturteoretici, ! och det vill ej säga litet. Denne lärde doktor sökte vid nämnda helvetiska? möte li bevisa, att den första menniskan var enll gorilla och att den sista gorillan är en de-jt scendent af den första menniskan ; med ett ord, Vogten har klart för sig och vill, den J omensklige, hederligt och grundligt bevisa, att aporna böra, om icke räknas till våralg förläder, så dock åtminstone till våra något 1 smått urartade kusiner! Det är verkligen1 litet svårt att veta om doktorn har rätt, li men verkligen ruskig förefsller teorien, och: det skulle vara intressant, säger en ut-: ländsk, ja rent ut sagdt en tysk, tidning, l! att höra honom försvara sin sats. Degodal: schweizarne ha hållit ut i flera timmar med 1 att höra på bevisningen, men den tidning,. hverur vi bemtat notisen, säger ej huruvida 4 de funnit sig öfrertygade eller icke. S Så underligt det ändå kan gå att bli gift! här i verlden! Så har måsgen med sorg!l tärkt, men mången med glädje också, an-i nars vore det för ledsamt. Men tänk erlt bara en hel konvoj af giftasvuxna, om ej giftaslystna, damer, som äro destinerade?s ull partier, utan ett vilja eller veta det. Här om morgonen, skrifver t. ex. en Mar-l! seilletidnipg för den 28 Avgusti, anlände till vår stad en cell-waggon med tolf storväxta, vackra och unga qvinnor, aderton till tjugufem år gamla, från centralfängelset i Clermont. Man väntar i dagarne sextio till, och de skola embarkera på ?Ceres? till Cayenne, som vår regering anser skola komma att lemna talrike, upplysande bidrag till Frankrikes befolkninogsstatistik. Dessa unga qvinnor, af hvilka några ega en remarkeabel skönhet, säger samma (fidning, skola ingå af lagen helgade äktenskapsband med straffkolonisterna, och hvarje äkta par erhåller ef staten jordlotter och nödiga penningförskott för att kunna försksffa sig små jorgbruk. Med rätta tillägger Temps, som meddelar denna notis: Vi älska att tro, det dessa unga qvinnor på förhand gifvit sitt samtycke till vår regerings giftermölsfunderivgar. Dömda för brott kunna de bli transporterade hit eller dit för alt undergå sitt stratt, men den dom, som träffar dem, kan äiminstone ej fälla dem till ingående af äktenskap, isynner!et icke till äkteneken med hrattelinoar. — Mo omen Tr mm kg es rm RR IR Rn OI