nyvUka movtagit uppdraget. UTRIKES. ENGLAND. Reformligan har under det första året a sin tillvaro föranstaltat ungefär 600 reform möten dels i London och dels i provinsstä derna samt låtit utdela mer än 100,000 exem plar af adresser, cirkulärer m m. Reformrörelsen griper för öfrigt allt me ra omkring sig i landet ech erhåller nyc vepen i de undersökningar, som underhuse låter anställa rörande svek och bestickning vid val. En del tidningar söka finra någ utväg att göra slut på de skandaler, som uppdagats genom dessa undersökuingg föreslå, att man skall förfara med ail s het mot de brottsliga, säväl som de besiuckna, och b politiska rättigheter. An öningar, pem. ligen de reformvönliga. ansv det ksaftigaste botemedlet mot missbruken bestå i en om: fastande utsträckning af rösträtten. De arbeisnåe klasserna försumma heller ingenting för att ernå detta resultat, och på de många möten, som hållas i alla delar af Evgland och som alltid likasom i Birmingham bivistas af etora folkmassor, antager man nästan lika lydande resolutioner, nemligen: ett de arbetsnde klasserna böra med ala lsgliga medel, som siå till deras förfogande, kämpa för allmän 1ösirätt och sluten omröstning; att toryministåren har ekyrufat dem genom att förklara dem politiskt och moraliskt ovärdiga rösträtt, och att denna ministåre bör afgå från makten; samt slutligen att man ör skyldig tacksomhet åt reformkämparne, försvarerne af de arbetande klassernas rättigheter, Gladstone, Bright, Stuart Mill i parlamentet, eamt Beales och ligans chefer utom detsamma. TYSKLAND. Preussiska — representontkemmearens snnexionsutskott höll den 10 dennes sitt första plenum angående förslaget :m Elbehertigömenas införlifveande. Professor Virchow ställde ett ändrivgsförslag, som gick ut på utt utsträcka annexionen äfven till Lauenburg, hvilket gom bekant redan kommit i ett slags personalunion med Preussen. Hr Rhodea protesterade mot regeringens rätt att inkorporera hertigdömena, då Preussen icke fört krig med dem utan blott med Danmark, och således icke kunde behandla dem på sersma sält som Hannover, Kurhessen etc. Hen påpekade vidare att pretendenterna (Aususten burgaren och Oldenburgaren) icke afstått sina rättigheter och att befolkningen icke blifvit tillfrågad. Denna åsigt tyckes emellertid icke vunnit något bifall; endast refve Schwerin snmärkte att han icke gilade den rättsdeduktion, hvarpå regeringen grundade sitt förslog, men att han likväl onsåg nödvändigt aut rätta sig efter ett fullbordadt faktum. Han ville derför rösta för regeringens förslag, dock med den ändring hr Virchow föreslagit. I kammarens plenum den 11:te diskuterades vallagen för nordtyska parlamentet. Ders vid visade sig en temligen stork opposition mot utskottets förslag. Ordföranden Twesten anmärkte att det kunde synas tvifvel aktigt huruvida kammaren kunde gå in på ett parlament, som icke m-tsvarede det hittills varande målet för Tyeklands enbetssträfvanden; men talaren trodde dock att men borde rätta sig efter faktiska förhållanlen. Tyskland hede väl genom. freden i Prag blifvit deladt i två de:ar, men denna skilnad skulle icke bli af lång varsktichet, och Sydtyskland skall snart tillfalla Preusen. Intilldess är nödvändigt att arbeta på en stark organisation af Nordtyskland. Hvad som pu föresloges, skulle icke utgöra arbeets slutsten, utan blott ett be: ynd:gande ill hela Tysklands förening. Uoder den lerpå följande debatten yttrade sig flera alare emot än för utskottets förslag. Det ar doek som bekant blifvit enioget med tor majoritet. Mellan preussiska regeringen och det of epresentanikammaren nedsatta utskott, gom kall diskutera frågan om en extra bevillning af 60 mill. ihaler, råder en principiel neningsskiljaktighet. Prov. Corresp. innevåljer en artikel derom, hvari framhålles utt kammaren omöjligen kan bifalla utskotets afetyrkande och tillägger att det utgör n lifshåga för Preussen att beständigt ha n fylld skattkammare. Preussen kan häfda in nuvarande ställning och förtfröstansfullt så fr n till mötes endast så vida dess srigsfärdighet är i alla afseenden betryggad. De pögäende diplomatiska underbandlinarne möta stora svårigheter. Man bar remligen ävnu icke kommit till något reultat med Sachsen, och urderhandlingarne ned Meiningen stå alldeles stilla; endast ned den äldre renssiska linien tyckes man Mörk skola komma öfverens, emedan furstinvan Carolina afsändt fullmäktige till Berlin ör att underhandia om en anslutning till wordtyska förbundet. — Förhandlingarne ned Sachsen försvåras hufvudsakligen geiom Preussens anspråk på de befästade stäierna Könipsstein och Pirna, hvilka Sacheen