Aftonbladet – 15 september 1866, sida 2

och jag var bara sjutton år. Och däregementet förlades till en annan stad, vd jag att det var han som lät musiken spela 1pp: Den mö jag fästat har, jag måste lem qvar?, då de marscherade andra dagen. Stackars mr Harper! Det var innan jag sett mr Kirkpatrick. Bevars väl! Huru ofta har icke mitt stackars hjerta måst blöda vid alla lifvets skiften, ehuru visst din älskade pappa är mycket god emot mig och gör mig mycket lycklig. Men han är i alla fall icke så rik som mr Henderson ! Det sednare var ett stående thema för alla mrs Gibsons klagovisor. Sedan hon gift bort Cyntia, som hon sade, öfvertygad att detta giftermål var helt och hållet hennes förtjenst, var hon nu litet alundsjuk på dottern, som, gift med en ung, rik, vacker och rätt elegant man, skulle få bo i det herrliga London. En dag, någon tid efter Rogers afresa, då hon var vid särdeles dåigt lynne och verkligen ej heller mådde rätt väl, råkade hon också att delgifva sin man sina tankar i detta afseende. Det är bra skada att jag icke föddes i detta århundrade, sade hon. Jag skulle bra gerna velat tillhöra det nu uppväxande slägtet. Å ; SDenna önskan hyser jag ockeå ibland, svarade doktorn. Så många nya vetenskapliga upptäckter göras dagligen, att jag gerna skulle vilja lefva så länge att jag fick se resultaterna deraf. Men för-; modligen är icke detta skälet hvarföre du vil vara tjugo eller trettio år yngre, Hyacintha.4( (Forts. följer.)