Aftonbladet – 15 september 1866, sida 2

sökte glömma den genom att ifrigt brodera på en dyna, som hon ämnade åt Cyntia; på den tiden sydde man nemligen ännu tapisseri. Ett, två, tre — fyra, fem, sex, sju — alla styngen åt orätt led, måste sprättas upp igen! Det regnade också, och mrs Gibson, som hade uppgjort att hon skulle ?gå på visiter?, måste stanna hemma, hvarföre hon var vid dåligt lynne och orolig. Hon gick från det ena fönstret till det andra, som om hon trott att vädret skulle vara bättre på norra än på södra eller östra öck vestra sidan om huset. På en gång utropade hon: Molly — kom hit! Hvem kan den der karlen vara, som står der borta insvept i en kappa? Nej — der, nära trädgårdsmuren, under det stora bokträdet — han har stått der visst en half timme och icke rört sig ur stället — bara sett hitåt! Det förefaller mig verkligen misstänkt. Molly gick till fönstret och igenkände genast Roger, ehuru han var insvept i en stör kappa. Hennes första tanke var att draga sig undan; den nästa stt öppna fönstret och säga: Ah, mamma, det är Roger Hamley! Se nu hviftar han med sin näsduk — han säger oss farväl på afstånd, då han ej fär komma hit. Och hon svarade på hans afskedshelsning, men var ej viss på om han såg det, ty mrs Gibson begynte genast med sådan ifver helsa tillbaka på honom, att Molly trodde det hennes lifliga pantomimiska åtbörder belt och hållet måste upptaga hans blickar. Det kan jag verkligen kalla uppmärksamhet, sade mrs Gibson mellan de slängkyssar hon tillkastade Roger. Det är rik tigt romantiskt. Det påminner mig om fordna dagar — men han kommer för sent