Aftonbladet – 15 september 1866, sida 2

en mens lif.: Dock längtade jag efter d5stund då jag skulle åter få se hennes ljufva drag och höra hennes stämma. Då mötte mig i Kap bennes sista bref! Och dock hoppades jag. Men ni vet att då jag kom för att om möjligt återknyta vår förbindelse fann jag henne som mr Hendersons fästmö? Jag såg henne spatsera med honom i trädgården, koketterande med en blomma, alldeles som förr i sällskap med mig. Jag såg den hjertligt deltagande blicke. i Mollysöga — jag kan se den när jag vill. Och jag kunde vilja slå mig sjelf till marken för att hafva varit en sådan blind narr, och — Hvad skall hon tänka om mig? Huru skall hon ej förakta den som valt den falska Duessa2xt Nå nå! Cyntia är ej så elak. Hon är en förtjusande varelse, men full af fel.4 SJag vet! Jag vet! Jag tillåter ej heller någon säga ett ord emot henne. Jag ville blott finna ett namn, som tillräckligtistarkt uttryckte min känsla af skilnaden mellan henne och Molly, derföre kallade jag henne den: falska Duessa. Ni måste förlåta en älskare dylika öfverdrifter. Min mening var för öfrigt att blott göra er en enda fråga: Tror ni att Molly; som sett och vet att jag älskat den som i allt är henne så underlägsen; någonsin kan öfvertalas, att ens höra å mig, om. jag bekänner min kärlek för henne och begär hennes hand? Jag vet icke. Jag kan ej säga det. Och äfven om jag det kunde, ville jag det icke. Men om det kan vara er till någon tröst, så skall jag säga hvad erfarenheten lärt mig. Qvinnorna äro underliga, oförnuftiga varelser, och de förälska sig lika gerna i den man hvilken kastat bort sin första kärlek på ett ovärdigt föremål, som i någon annan. Tack, sir!4 afbröt honom Roger. Jag