Aftonbladet – 15 september 1866, sida 2

Men ni vill framföra en helsning från mig till henne? En afskedshelsniog!? bad an. 4Nej, det vill jag icke. Jag ämnar ej bära några bud mellan någon ung man och ung flicka: Jag skall säga till mina fruntimmer att jag förbjudit er komma till oss och att pi är ledsen öfver att behöfva resa utan att säga farväl; det är allt hvad jag skall göra. Men ni ogillar icke — jag ser att ni förstår min mening. Ack! mr Gibson, säg blott ett enda ord af hvad m nu måste tänka, ehuru ni låtsar er ej veta hvarföre ja: ville ge en verld för att få återse Molly! Min kära gosse!4 sade mr Gibsrn mera upprörd änp han ville erkänna och lade han-: den på Rogers axel. Men han hemtade sig snart och fortfor med mycket allvar: j tKomihåg att Molly icke är Cyntia; Om hon skulle fästa sig vid er, så kunde hon ej sedan öfverflytta sin kärlek till den förstkommande. Icke så lätt som jag gjort det, menar niX, svarade Roger. Men jag önskar blott att ni visste huru olika denna känsla är emot mitt barnsliga tycke för Cyntia. Jag tänkte ej på er, då jag sade detta, men som jag böjligen efteråt skulle kunnat påminna mig att ni ej var något mönster af beständighet, så låt böra hvad ni har att säga till ert försvar. 4Icke mycket. Jag älskade Cyntia af allt mitt hjerta. Hennes skönhet och behagliga väsende förtrollade mig; men hennes bref — korta, brådskande bref, stundom tydligt visande att hon ej ens brytt sig om att läsa igenom mina, pa re ej beskrifva huru de smärtade mig! Ett helt års irrfärder i öknarne, oftast i lifsfara, mången gång ansigte mot ansigte med döden — detta kan lägga många års erfarenhet och mognad till