TEATER. Shakspeares Othello tillhör utan tvitvel antalet af den store brittens populäraste diktskapelser, icke blott i följd af den genomskinliga klarhet och den beundransvärda anläggning, som gjort detta sorgespel till hans i tekniskt hänseende mest fulländade, uten isynnerhet derför, ott den pathos, för hvilken bjelten dukar under, svartsjukan, sjelf är lika begriplig, lika äund af den högst som den lägst bildade, mwtgör en at dessa passioner, hvilka tyckas för evigt vara fästa vid menniskohjertat, Vi hvarken behöfva eller kunna här framlägga något nytt rörande det psykologiska djup, den skarpsinniga kombinatiousförmåga, den. rikedom på gripande ställen af den högsta skönhet, som innefattas i detta herrliga arbete: dertill, våga vi hoppas, är det för väl kändt hos oss. Den som vi hafva att tacka derför i främsta rummet, är den frejdade skådespelare, som på vår kungliga scen tolkar Othellos roll, och i denna sin tolkning lemnat ett konstverk, som vi ej tveka att förklara för i alla hänseenden förträffligt. Dahlqvistsspel uppbäres från början till slutet af denna värme, denna kraft, som utgöra dea yppersta delen af hans rika begåfning; men dessa båda styras och sammanhållas nu af en måtta, en planmässighet och finhet i detaljernas utveckling, som förläna hans framställning den prägel af klassicitet, avilken man fordom saknade hos denne konstnär. Småningom har han jemväl frigjort sig från det manår i framsägning, man förr kunde förebrå horom, Nu skulle vi vilja uppställa hans deklamation som mönster i mänga fall: så naturlig, enkel och flärdfri är den. Lika utmärkta befinnas hans mimiska och stumma spel, underhjelpta, som de äro, af ett väl modelleradt ansigte och en figur, som ännu, trots åren, häller sig uppe i nästan ungdomlig spänstighet och ättbet. Såsom särskildt beundransvärdt, ja nästan underbart, vilja vi framhålla, att i de fina, men oändligt svåra kärleksscener, hvilka Othello erbjuder, lyckas framställaren om möjligt ännu bättre än i dem, der passionen rasar i all sin förtärande glöd, ett bevis, om något, för den ovanliga friskhet och ungdomsvärme, Dahlqvist ännu vid ålderns gräns bevarat. — Fru Hwassers Desdemona har vunnit mycket, sen vi sågo henne sist, framförallt i det vägentliga: natur, enkelhet och värme; och hennes spel kan nu sägas betydligt mer än förr ge relief och belysning åt hufvudrollen. Särdeles utmärkt är hon i sista aktens mordscen, som nu verkligen måste göra ett djupt skakande intryck på hvarje åskådare. — Hr Hansson som Jago lyckas fortfarande tillvinna sig publikens ynnest genom sin klara och väl genomtänkta framställning, der nu bofven framträder något mindre i det yttre än förut, åtminstone gentemot Othello. — Då de tre hufvudrollerna gifvas som nu, och äfven birollerna skötas väl, skall det alltid vara med sann tillfredsställelse Shakspeare-vännen återser det herrliga dramat, om han än nödgas beklaga en stympning och förkortning deraf, som alltjemt synes gå i crescendo, och hvars nödvändighet i flera fall är alldeles ingen, hvarken hvad den förmenta omständigheten, personalens betydligare tillökning eller tidsutdrägten beträffar. Önskligt vore, att ätminstone ett par uf de vigtigaste personerna, hvilkas absoluta behöfl ghet för karakterernas begripl ghet vi förr ådagalagt, upptoges. De nya biljettpriserna, särdeles det på parkett, underlåta icke att visa en menlig inverkan. Så stod sistvämnda plats i går afton ganska tom, medan raderna voro mer fyllda, ett förhållande, hvarpå teaterkassan icke torde vinna, äfven medgifvet, att skadan torde kunna repareras genom de fyllda hus, som vår publiks smak tillskyndar Den sköna Helena, hvars offentliga diamantrendezvous i går afton firades.