Aftonbladet – 14 september 1866, sida 2

leda barn. Och hon blir både otälig och bedröfvad då hon ser huru squiren på alla tänkbara sätt skämmer bort gossen, ger honom bakelser och öl och allt som han ej bör få smaka ens. Men hon är rädd för svärfadren, stackars liten, och vågar ej säga sim tanke. Nu får hona sin egen bostad på Jennings farm — vackra, trefliga rum, och mrs Jennings lofvade att väl tillse allting och fann sig mycket hedrad eic., ete. — sin egen bostad och egua tjenare, och kan sålunda mycket bättre efterse barnet och ordna dess vård och diet. På tio minuter kan hon och den iille dessutom spaisera till Hamley så ofta de önska det. Ja, jag tror verkligen att det var ett godt dagsarbete?, upprepade han, i det han steg upp och gick för att besöka en sjuk, som under hans frånvaro sändt bud efter honom. Ett godt dagsarbete! återtog han ännu. en gång i det han sprang utför trappan. Jag mins ej den dag då jag varit så glad !x Mr Gibson hade ej berättat hela det sam. tal som egt rum mellan Roger och honom. Just då doktorn ämnade begifva sig hem efter det de båda besett Aimees nya bostad, hade Roger nemligen upptagit ett nytt samtalsämne. ?Ni vet väl att jag reser om tisdag, mr Gibson?? sade han litet tvärt. ?Ja, det vet jag visst. Jag hoppas ni skall lyckas lika väl i alla vetenskapliga företag, som sist, och att inga sorger må möta er via äterkomsten.4 PVack! Ja, jag hoppas detsamma. Ni tror väl ej att det numera är någon fara för smitta här?? oc Åhnej ! Om sjukdomen skulle sprida sig, borde vi redan se några tecken dertill. Men med skarlakansfeber kan man aldrig vara fullt säker.? (Forts.)