Aftonbladet – 14 september 1866, sida 2

Det gör mig verkligen ondt, mamma, ty min mening var blott att i så varma ord som möjligt säga att squiren håller al den lille som sitt eget barn, och att Roger — o huru skamligt att tänka sig att Roger — hon tystnade hastigt som om hennes ord velat qväfva henne. Jag undrar visst ej på din harm, min söta flicka! sade mrs Gibson. ?Vid din ålder skulle mina känslor varit de samma. Men ju längre man lefver desto bättre lär man känna menniskorna. Det var dock orätt af mig att så snart rycka bindeln irån dina ögon — men lita på att den tanke jag häntydde på, verkligen uppstätt hos Roger Hamley.? Alla möjliga tankar uppstå hos hvar och en — det beror på huru mycken näring man gifver dem om de stanna qvar?, sade Molly. Min kära flicka, om du nu skall hafva sista ordet, eå låt det ej blifva ett axiom åtminstone. Men låt oss tala om mera in: tressanta saker. Jag bad Cyntia köpa mig en sidenklädning i Paris och sade att jag skulle skrifva till henne hvilken färg jag önskade derpå -— jag tror att mycket mörkblåt: skulle passa väl till min hy; hvad säger du?? : Molly svarade utan betänkande ja; hon hade icke lust att nu öfverväga denna vigtiga sak. Hon var upptagen af andra tankar; hon påminte sig alla de drag i Rogers karakter som direkt motsade styfmodrens ord; hon tänkte på hans vänliga ord denna morgon och undrade litet på att han nödvändigt ville att hon skulle gifva honom en blomma, Hon tänkte också med oro på den lille Osborne och längtade efter sin fars återkomst. Efter en stund hörde de också hans steg i förstugan, men det dröjde dock litet innan han kom upp i förmaket.