Aftonbladet – 14 september 1866, sida 2

då ådrog siz. Jag önsk honom, Molly. Jag undrar ibland huru det skulle varit om du varit min rätta dotter och Cyntia pappas, och om mr Kirkpatrick lefvat och om din egen mor lefvat. Man säger ofta att egenskaper gåi arf. Det vore verkligen något för en filosof att tänka på.? Mrs Gibson ansåg sig förmodligen vara filosof, ty hon började tänka på de omöjligheter hon framkastat. Jag undrar hur det är med stackars lilla Ösborne?? sade Molly efter en stund. Stackars liten! När man tänker på huru öga välkommen hans tillvaro är, måste man inse att kans död vore en välgerning.? . Mamma! hvad menar du?? utbrast Molly djupt sårad. ?Alla omkring honom anse honom som deras dyrbaraste klenod. Du har aldrig sett honom, mamma! Han är den sötaste, präktigaste lilla pojke jag någonsin sett! Hvad menar du, ma uma?? Jag skulle tro att squiren önskade sig eo arfvinge af bättre blod än den der tjenstflickans son — squiren med sina åsigter om börd och rang och slägt. Och jag skulle trott att det var bra ledsamt för Roger, som naturligtvis vid Osbornes död ansåg sig som sin fars enda arfvinge, att finna sin plats upptagen af ett främmande barn, af halft franskt, halft engelskt ursprung.? PMamma, du vet ej huru mycket de hålla af honom. Hen är riktigt squirens ögonsten.? Molty! Molly! Låt mig aldrig höra dig nyttja sådana vulgära uttryck! När skall det lyckas mig att bibringa dig bildning och förfining — sann förfining, som består i att aldrig ens tänka nögot hvardagligt? Ögonsten! Jag kan bli förtviflad!